Noterade något skrämmande i går på kvällen. Jag stod och skruvade ihop en säng i kragskjorta. Inte för att jag anser att man måste klä upp sig när man skruvar möbler av annat fabrikat än det som säljer köttbullar, utan för att jag inte tagit av mej kragskjortan än. Jag hade ändå varit hemma redan en längre tid.
Kragskjortor är något som man har på jobbet för att man måste, men inte har man dem hemma. Hemma har man en t-skjorta med halvklurigt motiv eller något man köpt för 6 dollar på en outlet mall utanför Williamsburg, Pennsylvania för 10 år sedan.
Det finns många människor som blir uppriktigt förvånade när de inte ser mej i cargo shorts (heter det så på svenska?) och en enfärgad t-skjorta, för det är så jag oftast är klädd. Eller var, verkar det som. Nuförtiden är det en skjorta som gäller, närmast för att jag inte orkar mera byta om. Dessutom har kragskjorteförrådet vuxit med alarmerade fart, tyvärr på bekostnad av t-skjorteförrådet.
Sedan har även tvättmaskinen krympt vissa favoriter, så de finns kvar i skåpet närmast för att påminna om svunna tider. De påminner även om min plan om att rymmas in i dem igen någon dag. Sorligt nog verkar problemet vara mina axlar och överarmar, som blivit för stora och breda. Vid midjan är de naturligtvis passliga, det är helt solklart. Jag måste alltså bli mindre stark för att rymmas in i dem. Det är svårare än man tror att bli mindre stark, speciellt om man äter lika mycket som jag.
Tursamt nog är det lördag idag. Då kan man gå utan kragskjorta, men man måste vara försiktig i klädskåpet, för man kanske tar fram kragskjortans lillabror, pikéskjortan. Det bor även några sådana hos oss. De kunde vara bra att ha om vi på jobbet hade t.ex casualfredag, men det har vi inte. Man får på vårt jobb gå klädd som man vill alla dagar.
Jag har tidigare tänkt att kragkjortan är en del av en arbetskostym som ingår i den professionalla rollen, precis som polisdräkten eller prästens sockerbit. Nu verkar det som tröskeln att byta bort den hela tiden stiger, eftersom byte till annan skjorta betyder mera byke, vilket betyder mera hemarbeten.
Jag tar tröst i det faktum att jag går mera i kragskjorta utanför jobbet av praktiska och ekologista skäl, då extratvätt av kläder ökar vår el-och vattenräkning, kostar i form av tvättmedel och slitage av tvättmaskinen samt tar bort tid som jag kunde vara med barnen istället för tvättstugan.
Orsakerna är således ekologiska, ekonomiska och familjepolitiska och betyder inte att jag håller på att bli vuxen. Det känns bra och det lever jag på en tid framåt.
