TV-programmet där folk träffas för första gången vid altaret har väckt mycket anstöt. Starka utryck såsom ”vanhelgande av sakrament” har tom. nämnts. Själv är jag inte så säker på att det egentligen är en så katastrofalt dålig idé.
Varför? Jo, de nuvarande systemet är inte riktigt så fungerande som många av oss tycks vilja tro. Visst är det vissa som träffas som i en Disneysaga och lever lyckliga livet ut, men verkligheten är inte riktigt så rosenröd för en ganska stor del av (gifta) paren.
Skilsmässostatistiken är ganska hög och många väljer att inte ens gifta sig. Vissa av dem som aldigt gifter sig lever livet ut tillsammans, men jag tror inte att de är i majoritet (om än jag inte har statistik på det).
Hur träffas de flesta av oss? På krogen klo 03.00 eller via internet tycks vara ganska vanligt. De som träffas via studerierna brukar även få igång det på allvar i samband med studentfester. Sen kan man träffas via hobbyn eller på jobbet. Många av de som börjar på andra varvet har träffats på jobbet.
I TV-programmet är det fyra sakkunninga som tämligen ingående går igenom och träffar de olika kandidaterna och försöker matcha dem enligt bästa förmåga. Inte helt olikt en dejtingsida, med undantag för att det är lättare att ljuga i ett webbformulär än det är att ljuga konsekvent för ett antal experter.
Det är naturligtvis omöjligt att räkna ut i förväg hur kemin mellan två personer kan fungera ihop, men vissa slutsatser kan man dra trots det. Jag läste någonstans att i de kulturer där äktenskapen arrangeras av föräldrarna, är de nygifta mera olyckliga än sådana som gift sig av kärlek, men över tiden vänder det så att de som blivit tilldelade en make blir lyckligare. Att de sedan skiljer sig betydligt mindre är antagligen mera kulturbetingat, men intressant att man över tiden blir lycklig man inte kanske varit med från början.
Fixade äktenskap är knappast lösningen, men inte vet jag om 03.00 på krogen är det heller. Att man inte träffats före vigseln är säkerligen inte den optimala lösningen, men vad är då? Med de antal skilsmässor och olyckliga förhållanden tror jag inte att vi skall förkasta denna idé utan att vi får längre erfarenheter av den.
Det stora problemet är väl vardagen? I början när man är förälskad är allting möjligt och man ignorerar alla de små saker som kan göra livet surt, men när vardagen kommer är det inte så rosenrött längre. Då tyr sig många par till experter som hjälper med att lösa upp parförhållandets knutar. I TV-formatet har gjort detta delvis redan i förväg. Återigen, inte ett vattentätt system, men jag tror att vi inte skall förkasta det bara för att det är okonventionellt.
Själv skulle jag vända på detta enligt följande: jättefint att människor vill gifta sig i kyrkan, även om äktenskapet är riskfyllt och det finns hög sannolikhet för skilsmässa. Hur kan vi hjälpa dem att inte skiljas? Det tror jag är mera konstruktivt än pajkastning och förargelse, för det höjer knappast intresset för kyrkliga vigslar.
Jag tycker bara att programmet från början har den inställningen att man inte gifter sig för resten av livet, utan att skilsmässa är helt ok om man inte trivs tillsammans. Förstås är det så. Kanske det i stället kunde vara att paren bara flyttar ihop. Folk träffas på de mest underliga sätt, så varför inte. Jag är mest emot det att giftermålet är ok att bryta upp, är det efter en månad? Och i samma veva ska jag väl erkänna att jag inte sett programmet ens….
Programmet marknadsförs naturligtvis ganska svartvitt även om det finns ganska mycket planering bakom. Jag tror inte heller att formatet är helt problemfritt, men då den nuvarande modellen för äktenskap inte heller tycks vara problemfritt för beklagligt många, skulle jag vara försiktig med att fördöma programmet.