Förra veckan skakades världen av nyheten att två män beväpnade med maskingevär mördat 12 personer på satirtidskriften Charlie Hebdos redaktion. På basen av vad jag läst – och det är mycket – knyts de två männen till än den ena, än den andra terroristorgaisationen. De två beskrivs som fundamentalister, extremister, fascister. Islam – den religion de bekände sig till – presenteras allt för ofta som en nyckelkod för förståelsen av det skedda. Skrämmande stora delar av rapporteringen kring det som hände är onyanserad. Massakern på tidskriften ses som ett angrepp mot yttrandefriheten och Charlie Hebdo hade faktiskt inte gjort något fel eller kränkande för de kastade skit på precis alla (de hade naturligtvis inte gjort något som skulle motivera eller ens förklara mord).
Det de två männen gjorde är givetvis fel. Att ha ihjäl 12 oskyldiga människor är inte en rimlig reaktion på någonting alls. Det torde alla vara överens om.
Samtidigt är det de två männen gjorde, som att kasta olja på lågorna i ett Europa i ekonomisk kris där främlingsfientlighetens eldar redan brinner friskt. De människohatande partierna i vårt hemland, våra grannländer och i hela vår union suktar ständigt efter syndabockar. Muslimerna har redan demoniserats. Då gärningsmännens religiösa tillhörighet i media – ofta utan att problematiseras – beskrivs som en del av förklaringen till dådet, bidrar man vare sig man vill eller inte till skapandet av dessa syndabockar.
Lyssna bara på hur partiet som tror sig representera vårt lands riktiga befolkning talar om invandrare (ja, de menar främst muslimer!). Hör dem tala om hur de som inte är vi som flyttar till vårt land stjäl våra jobb, våra partners och lever på våra bidrag. Läs tweeten om hur det som skedde inte var oväntat. Ta fram historieböckerna och jämför med 30-talets Tyskland. Lyssna på våra högerextrema politiker och se efter hur Nazisterna talade om judarna.
Och när du väl är igång, gräv fram den där satiriska propagandabilden från 30-talet, du vet, den där med den stereotypiserande bilden av en jude. Passa på att googla Charlie Hebdo och jämför deras bild på muslimer med den från nazityskland. Ser du likheten*?
Visst, angreppet mot satirtidningen är ett angrepp mot yttrandefriheten, men.
Yttrandefrihet innebär frihet att välja vem man vill slå. Faktum är att muslimerna som folkgrupp och religiös minoritet i många länder hela tiden demoniseras. Vi vill gärna låta dem bära skulden för våra nationella misslyckanden – ni vet, som Hitler gjorde med judarna.
Det må vara att tidskriften drev med precis alla, men att driva med judar, kristna eller politiska ledare i ett land där det är den vita medelklassmannen som sitter på makten, kan svårligen anses jämförbart med att sparka neråt, att slå de redan slagna och stämpla de redan demoniserade. Att publicera bilder på fundamentala islamister i ett klimat där dessa lätt får bli en schablon för en hel folkgrupp är visserligen tillåtet inom ramarna för yttrandefriheten, men behöver det anses konstruktivt eller ens önskvärt?
Det finns saker vi efter senare tiders samhälleliga utveckling inte ens på skämt säger om kvinnor, mörkhyade eller bögar, det finns bilder på judar som inte efter holocaust är okej att publicera i syfte att göra satir. Vad gör muslimer så speciella att det är okej att driva med etiska stereotypier och befästa vidriga och falska fördomar vid representanter för just den religionen.
Min teori är att de inte tillhör ett föreställt enhetligt vi. De är fritt byte för det är så lätt för oss att göra dem till en samhällets andra. Vi kan stereotypisera dem och lätt göra ett förväntat utseende (hudfärg mm.) till en schablon för det som inte är vi. Och när vi väl är igång kan vi med våra schabloner och stereotypier skapa ett skrämmande, farligt dom. Ett dom som i ordets hela bemärkelse inte är vi. Ett dom vi kan anklaga för våra misslyckanden. Som vi kan smutskasta utan att vara rädda för att behöva möta våra egna brister eller förlora väljarstöd.
Jo, det här pågår i vårt land och överallt i Europa.
Så nej, det är aldrig okej att ha ihjäl någon för att den säger fult eller kränkande om dig. Nej, inte heller för att den tycker eller tror ”fel”. Nej, vi ska inte tolerera extremism, fascism eller fundamentalism i någon som helst form och vi ska alltid, alltid motarbeta det onda.
Men – vi ska kanske också vara måna om att inte dra alla över samma kam. Lika lite som vi ska göra dem vi gärna vill se som ett farligt dom till ett enhetligt gäng terrorister, ska vi tala om nordbor som slaktar folk på ungdomsläger som enskilda galningar.
Vi måste motarbeta det fula pronomenet DOM. Vi måste i allt vi gör jobba för att skapa ett vi med högt till tak och med plats för alla. Utan krav på att se ut på ett visst sätt, tro på en viss Gud eller att bli som alla andra. Vi får inte utgå ifrån att de som inte är vi, per definition är onda eller åtminstone sämre än vi. Vi måste våga tro på att människan i grunden är god, har samma grundbehov och vill leva i fred med andra människor. Vi måste utgå ifrån att också de som känns främmande är vi.
Vi når inte detta mål genom att kasta skit på och förlöjliga alla. Har vi makt ska vi helst använda den för att bryta stereotyper och skapa enhet och förståelse. Därför sörjer jag med resten av världen, fördömer morden och ber för att något liknande aldrig ska ske igen. Men, jag vill inte vara Charlie.
*Jag vägrar länka till exempel på bilderna i detta forum. Jag uppfattar bägge varianter som djupt kränkande.
Detta inlägg borde enligt mig egentligen också publiceras bland någon av de övriga punkterna u7nder avdelningen OPINION i Hbl. Innehåkllet är såpass tänkvärt att jag tycker att ALLA som funderar över Charlie Hebdo borde läsa det. Tyvärr har jag en känsla av att de som allra helst borde läsa inlägget inte gör det-av den anledningen att denna blogg representerar kyrka och religion
Tack för din kommentar! Jag är besatt av att förstå, det är i den viljan mitt inlägg har sitt ursprung. Kul att höra att du tycker det finns något av värde i det.
”Vi måste våga tro på att människan i grunden är god, har samma grundbehov och vill leva i fred med andra människor. Vi måste utgå ifrån att också de som känns främmande är vi.” Omfamnar du även högerextremister och nynazister? Orsaken till dagens problem står att finna i villfarelsen att alla kulturer är lika bra och att alla som invandrar till Europa över en natt blir anhängare av de ideal som just definierar Europa. Om alla kulturer vore likvärdiga, så borde världen i stort sett vara likadan överallt och det är den inte. Ingenstans hittar man lika bakåtsträvande, samt individ och kvinnofientliga samhällen som just i den muslimska världen. Dagens problem skulle inte finnas om man i tiden hade gjort klart att den som immigrerar till Europa förväntas anamma Europas ideal. Nu är det för sent.
”Klarspråk” är en helt felaktig och mycket vilseledande signatur i detta sammanhang.
”IInskränkt” skulle passa bättre.
Tack för din kommentar! Jag hoppas du inte uppfattar mig som osaklig nu, det är nämligen inte min mening att vara det. Faktum är ändå att jag tror att en myckenhet av de problem vi möter idag har sitt ursprung i glorifierandet av den europeiska kulturen börjandes från kolonialisationen.
Och som svar på din fråga: av inlägget torde klart och tydligt framgå vad jag tycker om allehanda extremism. Samtidigt tycker jag inte vi ska blunda för fenomenet utan göra vårt yttersta för att förstå de strukturer som skapar grogrund för framväxten av det. Jag tror det är viktigt att vi lyssnar på alla och strävar efter ömsesidig förståelse, men naturligtvis, det är svårt.
Om man anser att individen skall vara fri att leva sitt liv hur hon finner bäst, så länge hon inte skadar någon annan, är den (nuvarande) europeiska kulturen ganska nära idealet. I varje fall är den långt bättre än de flesta andra kulturer på vår planet. De friheter vi tar för givna är inte alls självklara på många håll i världen.
Om man däremot anser att individen skall underordna sig religiösa, kulturella, patriarkala, etc. strukturer, vilket är situationen i hederskulturer, så finner man bättre samhällen annanstans.
Ur en individs synvikel är en icke-hederskultur klart bättre än en hederskultur, emedan den senare begränsar och kontrollerar individen. Det finns absolut ingen orsak och är direkt skadligt för vårt samhälle att visa tolerans och förståelse för invandrade hederskulturer. Det finns nämligen inget sätt för en icke-hederskultur och en hederskultur att samexistera med mindre än att hederskulturen överger just de attribut som gör den till en hederskultur.
Tänker du inte på vem som betalat och betalar Räkningen för europeernas och nordamerikanernas liv? Folk som velat leva ifred och varit nöjda med sin livsstil har tvingats förse kolonialmakterna med råvaror, arbetskraft och deras samhällen har med våld reorganiserats. Och ännu har man inte fått nog – i globaliseringen fortsätter försöken liera varje ”spot” på jorden i denna hantering att suga ut och förstöra miljöer och ursprungligare samhällen. Och ännu tas protesterna inte emot. De många som inte har det bra hos oss inbillas alltmöjligt ont om muslimerna för att de inte skall avundas dem deras ro och skönhet, värdighet och djup…(osv., osv….)Människor som ber 5 gånger per dag hinner nog inte vara onda i familjen. Deras vilja försvara den vittnar gott.
Tack för en konstruktiv kommentar! Du lyfter fram viktiga saker. Det är av yttersta vikt att vi inte glömmer bort kolonialismen och den alltjämt fortgående exploateringen av de forna besittningarna då vi granskar läget i dagens europa.
Så du menar att andra samhällen skulle leva i frd och vara nöjda med sin tillvaro om det inte vore för europeerna. Detta självgisslande kunde ta slut. Bekanta dig tex. hur tillvaron var bland stenåldersfolken på Borneo (sinnebilden för den ädle vilden), utan någonsomhelst europeisk influens. Ett konstant krigande och en mycket stor del av befolkningen mötte en våldsam död. Det är också lätt att drömma om ”naturliga” samhällen om man samtidigt glömmer bort att det även betyder en frånvaro av kompetent sjukvård och en närvaro av dödliga sjukdomar som man i moderna samhällen vaccinerar bort. Och om vi koncentrerar oss på Finland; var någonstans sysslar Finland med att suga ut och förstöra miljöer och primitiva samhällen? Talibanernas agerande i Afghanistan och ISIS agerande i Syrien fyller inte mig med tankar om skönhet, värdighet och djup, men kanske du har andra kriterier. Att 5 gånger om dagen be till en fantasivarelse inte förhindrar en från att vara ond i familjen kan man lätt konstatera genom att googla lita efter statistik. Glömmer du även bort att enligt koranen får en man slå sin hustru?
Ett mycket tänkvärt, kanske till och med lite provocerande, inlägg.
Håller med kommentaren om att inlägget borde få större spridning och plockas fram ur ”andligt”-boxen.
Tack för din kommentar! Syftet med inlägget är inte i första hand att provocera, men nog inser jag att det kan göra det. Kul att du uppfattade det som tänkvärt!
Oj, för att undvika missförstånd vill jag understryka att mitt understöd för större spridning avsåg huvudartikeln och inte alls kommentaren ”Klarspråk”, som inte tillför någonting alls av värde, snarare tvärtom.
Håller med inlägget Bra satir tar fram orättvisor och kritiserar främst de i makten, inte en grupp människor som redan är utslagna och utsatta. 100-tals journalister blir fänglade eller dödade varje år, utan att någon bryr sig, men plötsligt visar hela världen ”solidatitet” med en öppet rasistisk tidning och deras yttrandefrihet att vidare demonisera muslimer.
Det finns också en klar dubbelstandard på vem du kan kritisera som visas av det här klipppet: https://www.youtube.com/watch?v=LAWuVy0QW18&feature=youtu.be
Tack för din kommentar! Och tack för länken till videon, den var verkligt intressant.
Ett så kallat ”Vi” som bygger på begränsad yttrandefrihet låter farligt. Förbud att diskutera, förbud att skratta.. Att tysta åsikter, tillåta enbart positiva och smickrande skrivelser, kontrollera vad som får skrivas, bygga ett påtvingat artificiellt konsensus, förbjuda öppen diskussion, förbjuda skämtteckningar – jag hittar tyvärr många anknytningar till Nazi-Tyskland, här med. Det är viktigt att kunna skratta. Hade fler skrattat åt Hitler, i tid.. ja, hade. ~Jag är inte av samma åsikt som du, men jag kommer att försvara din rätt till att uttrycka den, så länge jag lever. (Fritt översatt och lånat av Evelyn Beatrice Hall, tolkning av Voltaire.)
Kunde du förklara va du menar med meningen ”-…jag hittar tyvärr många anknytningar till Nazi-Tyskland här med. Du och jag måtte ha läst inlägget väldigt olika -för åtminstone jag ser inga spår av att inte tillåta avvikande åsikter.Fast det är klart-den som uppfattar uppmaningen att inte dra alla över en kam och att försöka tänka lite djupare innan man gör narr av någon som åsiktsförtyck-den personen har det inte lätt…
Tack för din kommentar! Jag säger ju faktiskt inget om att begränsa yttrandefriheten. Det enda jag hävdar är att med frihet följer både makt och ansvar. Alla har rätt att förvalta sin frihet bäst de vill, men i samma anda bör det också alltid finnas rum för kritik och avvikande åsikter.
Sedan befarar jag faktiskt att du läser in en hel del i min text. Jag vore tacksam om du kunde peka på de stycken som är så luddigt formulerade att en kan läsa dem som att jag vill gå inför ”Förbud att diskutera, förbud att skratta.. Att tysta åsikter, tillåta enbart positiva och smickrande skrivelser, kontrollera vad som får skrivas, bygga ett påtvingat artificiellt konsensus, förbjuda öppen diskussion, förbjuda skämtteckningar”. Det är verkligen olyckligt om texten innehåller passager som kan tolkas som att det är det jag vill nå fram till.
Nu är det ju gärningsmännen själva som utmålat sig till representanter av islam och terrororganisationen al qaida. Det var dom som enligt egen mening hämnades profeten Muhammed. Vad hade dom judiska butiksbesökarna gjort för fel då dom skulle avrättas? Framtiden kommer att utvisa att det är fel att vara tolerant mot den mest intoleranta religionen islam.
Tack för din kommentar. Ingen av offren har gjort något fel, än mindre förtjänade de som miste livet att dö. Det har jag heller aldrig påstått. Du har rätt i att gärningsmännen motiverade dådet med sin religion.
Du har rätt till din åsikt. Jag tror ändå stenhårt på att förståelse föder förståelse, därför försöker jag se sammanhang och förstå samband då något fullkomligt ofattbart sker.
Jag tror också att vi vinner på att försöka se likheter istället för att fokusera olikhet. Tolerans är en bra början, men jag hoppas vi en dag kommer närmare varandra än så.
Men om jag får fråga, vad skulle din lösning vara? Vad skulle du göra om du fick bestämma?
”Ingen av offren har gjort något fel”
Tycker du inte att de som tecknade och publicerade nazistpropaganda om judar gjorde fel? Om din jämförelse håller, borde du inte fördöma Charlie Hebdo för att vara konsekvent?
Om, istället, CH hade något annat syfte med teckningarna än att hetsa mot muslimer, vad sägs om att också försöka förstå och se likheter med dem?
Om lagen inom ramen för yttrandefriheten tillåter publicerandet av kränkande bilder så har ju den som tecknat bilderna inte gjort något fel ur ett juridiskt perspektiv. CH som tidskrift fördömer jag inte, det har du säkert redan märkt. Jag kritiserar och problematiserar de av bilderna som använder stereotypa avbildningar av muslimer som vapen.
Egentligen kvittar syftet fullkomligt i den kontext jag hänvisar till, en som finns utanför den del av det franska samhället och ikulturen där bilderna uppkommit (läs här: http://www.vox.com/2015/1/12/7518349/charlie-hebdo-racist ). Att de använder stereotypa bilder till att framföra sin kritik befäster samtidigt stereotypierna. Det är det jag kritiserar tidningen för, hetset har jag i min text överlåtit åt de främlingsfientliga.
Först och främs måste muslimerna tydligare ta avstånd från dylika handlingar. Att dom inte gör det är enligt min mening ett tyst godkännande. Av västländerna tycker jag man kan önska litet respekt. Då det är tydligt att muslimerna känner sig kränkta av att någon ritar deras profet så kanske vi borde acceptera det och sluta. Yttrandefriheten kommer med ett ansvar.
Tyvärr är det ju nog så att om man pga hot om våld tummar på de mest centrala friheterna i vårt samhälle, så leder det endast till nya krav. I muslimska länder kan muslimerna (tyvärr) diktera hur folk måste bete sig. I icke-muslimska länder måste de acceptera att deras åsikt är bara en bland andra. Att låta en specifik i huvudsak invandrad religions föreställningar få inflytande över vad man kan eller inte kan göra i vårt samhälle, är ett säkert recept för en katastrof.
Men tycker inte du det skulle vara helt vettigt att eftersträva en dialog istället för att bara fördöma? Själv tänker jag det skulle vara mer konstruktivt.
Visst är det fint med dialog. Men för det behövs det 2 parter och i detta sammanhang är det endast den som motiverar sina krav och sitt handlande med religiösa motiv som får ge sig. I ingen händelse accepterar jag att samhället anpassas i enlighet med religiösa rörelsers önskemål.
Jag är ledsen över att det finns människor som Rofa Blauberg som tycker att de mördade journalisterna får skylla sig själva. Alla (både ”vi” och ”dom”) har rätten att kritisera löjliga religioner och våldsamma politiska ideologier.
Tack för din kommentar! Jag har gjort mitt bästa för att fördöma massakern, men eftersom det helt uppenbarligen någonstans finns rum för en avvikande tolkning, är jag tacksam om du kan precisera vad i texten som går att tolka som att jag anser att de mördade journalisterna får skylla sig själva.
”Visst, angreppet mot satirtidningen är ett angrepp mot yttrandefriheten, MEN”, t.ex.
Ja, tar du en mening ur sitt sammanhang så kan du ju tolka den precis som du vill. I stycket som följer konstaterar jag som du säkert märker att en också har friheten att välja hur en använder sin yttrandefrihet. Problematiseringen som följer på det har absolut inget att göra med att påstå att massakern på något som helst plan skulle vara berättigad.
”Ja, tar du en mening ur sitt sammanhang så kan du ju tolka den precis som du vill.”
Och om man tar Charlie Hebdos Muhammedbilder ur deras sammanhang, kan man tolka dem precis som man vill. T.ex. så att en grupp hängivna antirasister och radikala vänsterfolk kan likställas med nazister:
http://blogs.mediapart.fr/blog/olivier-tonneau/110115/charlie-hebdo-letter-my-british-friends
”It might be worth knowing that the main target of Charlie Hebdo was the Front National and the Le Pen family. Next came crooks of all sorts, including bosses and politicians (incidentally, one of the victims of the shooting was an economist who ran a weekly column on the disasters caused by austerity policies in Greece). Finally, Charlie Hebdo was an opponent of all forms of organized religions, in the old-school anarchist sense: Ni Dieu, ni maître! They took ferocious stances against the bombings of Gaza.” … ”Charlie Hebdo also continuously denounced the pledge of minorities and campaigned relentlessly for all illegal immigrants to be given permanent right of stay.”
En av de mördade redaktionsmedlemmarna, Mustapha Ourrad, var ursprungligen från Algeriet. Den unga marockanska journalisten Zineb El Rhazoui överlevde, eftersom hon råkade vara hemma på semester. Har de också förtjänat liknelsen med nazityskland? Var de ute efter att demonisera sin egen folkgrupp?
”Och när vi väl är igång kan vi med våra schabloner och stereotypier skapa ett skrämmande, farligt dom.” Ja, precis…
Som sagt, det beror på hur du kontextualiserar bilderna (http://www.vox.com/2015/1/12/7518349/charlie-hebdo-racist). Sedan kan jag bara upprepa mig, jag kritiserar bilderna och huruvida det var konstruktivt av tidningen att publicera dem. Det var det förmodligen inte. Oavsett hur en ser på saken kvarstår faktum att bilderna svårligen kan ses som konstruktiva och där de på ett plan fungerar som inlägg i en debatt fungerar de som slagträn i ett annat sammanhang. Parallellen till nazistisk propaganda är fullkomligt hållbar i det att även den red på fördomar och utnyttjade stereotypier i framförandet av sitt budskap. Oavsett syftet med utgivningen kvarstår faktum att bilderna är rasistiska.
Jag tar ingenting ur ett sammanhang. Du har själv valt dina ord, men-attityden och tidpunkten i just detta sammanhang.
Det du gör är att du plockar ut en mening i en text och läser in ett budskap som inte finns i den. Ordet ”men” kan läsas som en antydan om att det finns något som är värt att tillägga, inget mera. Bilderna däremot kan kontextualiseras både via en fransk satirisk tradition och via ett samhälleligt läge där muslimerna utgör stora delar av arbetarklassen och där CH befinns någonstans i medelklassen. Visserligen kämpar de för det du uppfattar som gott, men en kan fråga sig om det är särskilt lyckat då de i kampen tillåter sig själv bruket av racistiska medel (http://www.vox.com/2015/1/12/7518349/charlie-hebdo-racist)
Es gibt kein Aber:
http://www.taz.de/Kommentar-Je-suis-Charlie-Hebdo/!152463/
Jag följer inte Charlie Hebdo, så jag vet inte hur stora delar av deras satiriska teckningar handlar om fundamentalistiska muslimer, som vill upprätta ett världsomspännande kalifat. Eller om fundamentalistiska muslimer över huvud taget. Om det är en oproportionerlig stor andel, håller jag helt med dig. Om andelen är rimlig, är jag tveksam till ditt resonemang. Dessa mord är ju fasansfulla helt enkelt. Det finns inget försvar för dem. Dessutom förstör ju dessa personer för alla andra muslimer, men det vill de förmodligen också göra, för att kunna få över dem på sin sida: ”se hur hatade vi är av västvärlden”. Problemet är, hur får vi människor i väst att verkligen förstå att dessa hatiska människor inte representerar islam, hur kan vi sparka undan benen för dem, som pekar finger och säger: ”Vad var det visa, man kan inte lita på dem. Håll dem borta från våra västländer.”
Tack för din kommentar!
Nej, det finns inget försvar för morden. Däremot tycker jag det är fullt rimligt att ifrågasätta i vilken mån det är meningsfullt att en tidning som vill kritisera dem med makt i sina teckningar använder medel som i slutändan får effekten att samtidigt som de slår uppåt sparkar de neråt (Bra text om detta: http://www.vox.com/2015/1/12/7518349/charlie-hebdo-racist).
Just i och med att vi i väst anser det okej att ge ut bilder som de som ges ut på CH är det motiverat att diskutera vilken mängd som är rimlig. Det kan nämligen inte anses jämförbart att driva med kristna stereotypier och att driva med muslimska om den som driver kommer från en kristen kontext. Därför tror jag att ett viktigt steg skulle vara att vi skulle försöka se vår egen andel i problemet.
Tack för svaret ni med, Rofa och ”1970”: Jag beklagar om jag varit otydlig i min föregående kommentar.
Till en början med måste jag fråga, har ni läst Charlie Hebdo? Enligt min erfarenhet är Charlie Hebdo en vänsterorienterade, invandringspositiv tidning, som oftast för minoriteters talan. Att den de fakto använder sig av karrikatyrbilder, som av sin natur är skrattretande, betyder inte att den utsöker att förlöjliga de parter som ingår i problematiken och diskussionen. Karrikatyrens syfte är att väcka uppmärksamhet och uppmuntra till detbatt.
Vad som ofta går onämnt är att bilderna ofta bär minst två skikt. Vid första åsyn ser läsaren själva karrikatyren – en skrattretande bild, ofta med överdrivna drag – sneda näsor, stora tänder, ögonpåsar etc. För att förstå satiren, det budskap tidningen egentligen är ute efter att kommunicera, till de makthavande och alla andra, måste läsaren vara relativt insatt i fransk inrikes- och utrikespolitik – på veckonivå – samt veta vissa saker som karaktäriserar just det samhället. Om inte, är det lätt att se bilden enbart som en osmickrande teckning av någon/några.
”kiiski” har tydligen också velat poängtera det här.
Rofa skriver med rätt så hård hand om Charlie Hebdo – beskriver tidninen som en demoniserare av den muslimska befolkningen och uppmanar läsare att jämföra dess bilder till Nazipropaganda. Jag tycker att beskrivningen är grovt missledande. Charlie Hebdo är inte yttrandefriheten. Men, yttrandefrihet är bl.a. Charlie Hebdo. Att på det här viset smutskasta tidningen, är enligt min förståelse, att angripa yttrandefriheten.
Då det i samma text talas om att arbeta för att skapa ett Vi, förs mina tankar tyvärr till totalitarism, exempelvis Nazi-Tyskland.
Det jag skrev om ”Förbud att diskutera, förbud att skratta.. Att tysta åsikter.. etc.” var tankar om vad begränsning av yttrandefrihet i värsta fall kan leda till.
Jag anser att humor är ett viktigt medel i bekämpandet av fanatism. Att kunna diskutera t.ex. olika samhälleliga fenomen, konstruktioner och institutioner samt tolerera, möjligtvis också sktratta åt, utgivandet av debattväckande skämtteckningar, visar på att det man egentligen står för – må det vara centrala värden, en viss religion eller något annat – är något större än bara form och regler.
Om du läser texten riktigt noga märker du att jag inte använder ordet demonisera om tidningen. Jag säger att tidningen stämplar de redan demoniserade. Att visa på att tidningen använder sig av stereotypa bilder av invandrare i sin kamp för vad de än kämpar för är inte att smutskasta tidningen. Målet med vad de vill uppnå må vara vad som helst, det gör inte en bild som bygger på stereotyper till något annat än kränkande mot den folkgrupp vars stereotypa egenskaper används. Att koppla bilderna till de som gavs ut i nazityskland är i det hänseendet fullkomligt rimligt. Jag väljer också att kontextualisera bilderna inte via ett klimat i Europa och det faktum att vi i vår världsdel, inte allra minst i Frankrike har en stor muslimsk arbetarklass. För som du säger finns det flera nivåer. Den som finns under tidningen (om vi talar samhällsklass och struktur) är för mig den som är mest relevant. Du kan inte kräva att en grupp i underläge ska kunna se humorn i att fördomsfulla och stereotypa bilder av dem används i överklassens kamp för något som inte nödvändigtvis berör dem. För övrigt så är väl en teckning som kan uppfattas som djupt kränkande om en inte klarar av att kontextualisera den precis rätt en ganska usel teckning, inte sant?
Jag upprepar att jag inte i något skede angripit yttrandefriheten och uppmanar dig att läsa det här (http://www.vox.com/2015/1/12/7518349/charlie-hebdo-racist)
I min text nämnde jag om att tolerera humorn, jag angav inga krav på att finna den rolig. De ”skikt” jag skrev om, beskrev inte olika grupper i samhället eller målgrupper, utan det att en karrikatyr har ofta flere skikt, varav det första, det karrikatyriserande, är avsett att stärka budskapet, den kritik, som tidningen avser framföra. Ingen kan kräva att finna fransk politisk satir som underhållande, men det är en annan fråga ifall det är lönsamt att tolerera dens existens.
Frågan blir därmed – vad är viktigare? Att undvika att någon känner sig stämplad och blir sårad? Eller att ta risken att genom skarpa ställningstaganden och hårresande bilder ruska upp diskussionen och ta ställning för de, som kanske inte har möjligheten att stå upp för sig själva. Kamperna som förs i den sk. ”överklassen” du nämnde, berör tyvärr ofta mycket konkret också grupperna i underläge, exempelvis i form av lagar, tjänster, understöd, beskattning m.m.
Jag läste Olivier Tonneau:s skrivelse i The Guardian: ”Charlie Hebdo: A letter to my British friends” och delar mycket långt hans syn och åsikter om saken. Tonneau är fransman, lektor i moderna språk på Camebridge och har följt med Charlie Hebdo i åratal. Själv har jag bott flera år i Frankrike och har vänner där med invandrarbakgrund och varierande religiös inriktning.
Charlie Hebdo’s kritiska ställningstaganden är i allra första hand riktade mot Frankrikes högerextremistiska och invandrarfientliga parti och dess anhängare, därefter mot politiska och ekonomiska ledare som misstänks för korrumption och i tredje hand religiösa organisationer, främst för att bekämpa fundamentalism.
Vad hände då egentligen i attacken mot Charlie Hebdo? En grupp religiösa fundamentalister sköt ihjäl största delen av tidningens redaktionsmedelemmar, enbart på grund av att tidningen avbildat profeten Muhammed och på så vis sårat dem och deras fundamentalistiska ideologi. Vad som också hände var att de sköt ihjäl en redaktion som kämpade emot Frankrikes växande högerextremistiska rörelse, arbetade för att förbättra arbetarklassens ställning och förlöjliga fundamentalismen. Ett flertal högerextremistiska dags- och veckotidningar har emellertiden inte attackerats, även om de skriver i ytterst nedlåtande ton, trampar ned på och stämplar araber och muslimer. Men, låter bli att förlöjliga fundamentalister. Varför? Jo, för att tudelning gynnar både de fundamentalistiska och högerextremistiska rörelserna, anhängarna blir allt fler i antal.
Vad är då första prioriteten, i denna situation? Att skratta åt och förlöjliga både fundamentalismen och högerextremismen? Eller att inte framföra skarpa ställningstaganden och inte ruska upp oss alla till diskussion? Att visa sympati till polariserande och konfliktsökande extremrörelser, genom att sluta ta ställning, för att undvika att ingen bara i misstag tar illa upp? Jo, teckningarna är fula. Men de bär ett viktigt budskap. De är publicerade för att rikta kritik mot de tre ovan nämnda målgrupperna, genom att spegla deras egna usla tankar och attityder emot dem, via de ställningstagande teckningarna. Ifall någon kan ta åt sig samma roll, men sköta den på ett bättre sätt, så kommer jag att understöd och köpa den tidningen.
Här under länken till Tonneau:s skrivelse:
http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/jan/13/charlie-hebdo-solution-muslims-french-arab-descent-newspaper-fight-racism#start-of-comments
Jag rekommenderar den för alla som bryr sig om denna fråga, på riktigt.
Tack också för din länk, jag läste den. Jag kände mig också tvungen att svara, en än gång, för att jag också känner att det viktigaste är att förbättra situationen, i synnerhet deras situation, som är i underläge.
Tack själv! Jag har uppskattat den här diskussionen och tror åtminstone för egen del jag nu förstår din ståndpunkt bättre nu än då vi började. Själv har jag tagit avstamp i vad jag lärt mig i mina studier. I samband med gradun specialiserade jag mig på hur makten i ett samhälle konstrueras och fördelas. Allt jag lärde mig då visar mig att etnicitet och klass går hand i hand. Det som också blev uppenbart är att det är extremt svårt för starkare att tala för de svaga eftersom de saknar kontakt till de senares vardag. Men skam den som ger sig.
Tack för länken! Ska passa på att läsa den med pigga ögon imorgon.