Nej, jag har inte sett dem ännu, bara hört om dem. Hört att de finns, också den här våren.
Jag har sjungit om dem. Inte varje dag, men ofta. Sidan 54 i ”Nu ska vi sjunga”.
Jag har lyssnat på andra som sjungit om dem. Barnröster ur högtalarna.
Jag har funderat på dem när min dotter tar av sig strumpor och insisterar ”marken”.
Jag har funderat lite mera efter att ha läst Tomas Tranströmers dikt och själv hållit fest i helgen. Tranströmer skriver att deras fest öppnar en lönngång till den verkliga festen. Och att den festen är dödstyst. Oj – vad var då vår vårfest? Nej, den var inte särskilt stökig och högljudd (ettåringen somnade gott). Men lyckades vi med lönngångar? Lönngångar är viktiga för fester. Det ska jag tänka på tills nästa fest. Eller fråga dem om råd när vi träffas.
Dags att få se dem på riktigt, tycker jag, innan det är för sent.
Kanske du haft lyckan?
I väntan på mötet – här läser Tranströmer sin dikt.
Ps. Jag avslöjar för mycket om jag publicerar en bild. Man får använda sin fantasi!
