Det är dags för mig att säga adjö, hejdå, farväl, tack för den här tiden.
För snart ett år sedan när jag fick frågan om att blogga här var det enkelt att säga ja. Det kändes hedersamt att bli tillfrågad, inte minst utifrån det faktum att jag inte är uttalat kristen, inte engagerad i någon kyrka men desto mer kritisk till många religiösa dogmer och handlingar i Guds namn.
Att blogga här gav mig tillfälle till reflektion, anledning att fundera över min egen tro och min kritik. Att både ta tydlig ställning och ibland faktiskt inse att somliga av mina åsikter kring kyrkan inte var särskilt väl grundade. Och att få respons på mina tankar kring tro och livet i allmänhet.
Andetag är en plattform där jag kunnat ägna mig åt mjukare frågor, filosofi, tro och tvivel kanske ännu mer än åt fakta och åsikter. Det har varit en oas, en plats för eftertanke.
Men som med allt annat i livet har allt ett slut, så även min medverkan här på Andetag. Från årsskiftet har jag ett nytt jobb som ledarskribent i Sundsvalls Tidning och jag kom fram till att jag måste ge det hundra procent. Därför tackar jag nu för den här tiden, jag tackar er som läst, kommenterat, delat och jag tackar Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland och Daniel Jakobsson för att jag fick chansen.
Vi hörs och ses, någon annanstans!
