Läste en artikel om en holländsk kille som klarar av extrem köld på ett sätt som vetenskapen inte riktigt kan förklara, fast man testat honom ganska ingående. Han menar att det har att göra med hans meditationskunskaper, som möjliggör att han kan kontrollera sin kropp. Det finns ett antal andra människor som har motsvarande, svårförklarade egenskaper, med den gemensamman nämnaren att deras hjärna kan styra kroppen på ett mera effektiv sätt än vi vanliga dagdrivare kan.
Det fick mej att tänka på de historier man hör om människor som, mot ganska höga odds, lyckas botas från någon svår sjukdom. Dessa brukar inte heller kunna förklaras av medicinare, fast den sjuka legat på sjukhus kopplad till samtliga tänkbara maskiner och mätare.
Själv tror jag att det finns en koppling mellan dessa händelser och att vi använder mindre än 10% av vår hjärnas kapacitet. Det öppnar möjligheten för en ”administrator” som kunde komma åt den resterande 90%. Kanske är det så att ismannen ovan har tillgång till några procent mera än vi andra, men för att kunna återgå till normal från en svår sjukdom tror jag att det krävs en större andel och att vi själva inte har inloggningskoderna till den kapaciteten. Däremot någon annan kanske har? Det är väl inte helt omöjligt att den som skapat oss byggt in en bakdörr i operativsystemet. Kan NSA så kan säkert den allsmäktige också.
Den stora frågan för med är då varför används inte denna kapacitet oftare?
Man kan även fundera på om ett kollektiv har på något sätt tillgång till denna kapacitet bättre än en enskild individ. Själv känner jag flera personer (i sina sinnens fulla bruk) som regelbundet brukar samlas för att försöka hjälpa svårt sjuka genom tämligen intensiva och långa bönestunder. För mej är det inte en helt omöjlig tanke att när tillräckligt många människor verkligen vill hjälpa något att bli frisk, så kan den kollektiva viljan eventuellt bidra till att starta någon drivrutin i hjärnan som kan hjälpa till.
Svårt att säga, men tanken om denna möjlighet är hoppingivande.
