Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

När bottennapp blir Kyrie… och tvärtom

26 jan , 2014, 15.56 Malena Björkgren

 

Jag läser om stödverksamhet för barn som upplevt våld i hemmet. Det handlar om den gruppverksamhet som finns vid Alla Kvinnors Hus i Stockholm (en av de äldsta kvinnojourerna i Sverige). Barnen träffas flera gånger kring olika teman. Det kan handla om känslor, om familjen, om jaget o.s.v. Med hjälp av sång, dans och samtal behandlar man temat. Varje träff slutar på samma sätt: barnen får berätta om ”veckans bottennapp” och ”veckans höjdpunkt”.

Veckans Kyrie och veckans Gloria, tänker jag.

Kyrie- och Gloriarundor har blivit återkommande moment under skribaträffar i vår församling. Och tanken är densamma som i barngrupperna – att sätta ord på det som just nu är svårt och det som är glatt och vackert. Att dela. Någon lyssnar. Jag får tala till punkt. Kanske vågar jag småningom dela det som gör riktigt ont eller kanske vågar jag berätta om saker som är jätteviktiga för mig, utan att jag behöver känna mig pinsam? Miljön är trygg och förtroendet byggs vartefter.

Vad är poängen med att kalla det Kyrie- och Gloria-rundor? Kunde ni inte lika gärna använda vanliga ord? Varför krångla till det? Bottennapp och höjdpunkter är väl bra? Tänk om det blir högtidligt och folk drivs bort av uppstyltat språk snarare än känner sig bekväma och hemma? (Nej, ingen har direkt frågat men jag hör frågorna inom mig själv).

Den inre kritikern har rätt. Vi kunde använda andra ord. Vi menar samma sak och det är det viktiga. Inte vad vi kallar det. Men – här finns en poäng: Kyrie och Gloria har långa trådar – trådar bakåt i tiden, trådar till högmässan, trådar till andra kyrkor än den evangelisk-lutherska. Och det kanske viktigaste – alla trådar förenas i ett brokigt nystan, Guds sticksöm. Genom orden Kyrie och Gloria kanske jag påminns om att det är just så, jag kanske påminns tydligare än om jag slänger mig med ups and downs?

För mig har gudstjänstens Herre förbarma dig (Kyrie) och Ärarop (Gloria) fått en klarare mening tack vare de enkla Kyrie- och Gloria-rundorna. Det som hänt i mitt liv sedan förra söndagen får samlas i kyrieslingor och gloriatoner. (Gudstjänsten har med det verkliga livet att göra. Jag verkar ständigt behöva öva mig i att förstå att det är så.)

Men hallå, det där är fortfarande kyrkiska! Det där är för innekretsen! Och på sin höjd konfirmanderna som går skriban just nu och fått sig en dos rundor och ord på grekiska/latin!

Hm. Nej, jag tänker inte helt ge efter för den inre kritikern: Längst bak i den gudstjänstagenda som varje gudstjänstbesökare får sig tilldelad berättas det kort om mässans olika delar, d.v.s om bl.a. Kyrie och Gloria. Och för den som sneglar nyfiket och avundsjukt (?!) på konfirmanderna – i februari startar Vuxenskriban. Detta i Åbo. Välkomna hit!

***

Hur tänker du? Håller du med mig eller med mig? Den inre kritikern eller hon som envisas med att få sista ordet?

Läs också

5 kommentarer

  1. Malin skriver:

    Vuxenskriban – vad glad jag blev då jag läste om den!

  2. Malena skriver:

    Hej Malin! Ja, jag är också glad åt vuxenskriban! Sprid gärna budskapet om den.

  3. Paula skriver:

    Jag håller med din inre kritiker – ev.lut kyrkans krångliga liturgi är för mig väldigt svår, den känns gjord för teoretiker. Jag har tagit reda på liturgins tankar och teologi, som i och för sig är fina, men utförandet är alldeles för invecklad för att jag ska kunna hålla alla betydelser i minnet utan mycket plugg. Varför inte använda församlingens språk istället för latin? Det finns ju inga nu levande människor som har latin som sitt modersmål. Jag skulle uppskatta ett modernt språk utan svår symbolik. Att en så liten del av kyrkans medlemmar besöker gudstjänser borde nog säga nåt. Specialmässorna, som ofta är mer ”populistiska” brukar däremot vara mycket mer besökta. Vilket är viktigare, att nå människor eller hålla fast vid traditioner som inte ens härstammar från de första församlingarna?

  4. Janette skriver:

    Din inre kritiker har relevanta frågor men om varje skribagrupp får lära sig orden Kyrie och Gloria så tar det tio-tjugo år så kan de allra flesta de orden och då är det allemanskunskap, juh. Man måste börja nånstans!
    Jag blir så in i själen glad när jag hör om Vuxenskriban och jag tycker ni har så himla bra drive i Åbo! Bra ideer och inkluderande med frivilligarbetarpool, vuxenskriba och jag vet inte allt. Härligt! Halleluja!

  5. Paula skriver:

    Janette, visst är det lätt att lära sig vad själva orden betyder, men svårare vad man menar med innehållet. Jag tycker att mycket av det som läses upp i t.ex. mässan (hör rätt sällan spontant tal eller sånt som inte skrivits i förhand ordagrant upp) används det ord och och meningar som har för djupa betydelser för att sägas utan mer förklaring, nästan poetiskt språk som inte låter som något människor normalt säger. Samma gäller psalmerna som sjungs. Skulle behöva simultanöversättning, och jag har ändå läst ganska mycket teologi. Nåja, inte mitt ställe helt enkelt 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *