För ett tag sedan frågade en vän mig vad jag som kristen egentligen tror på och blev uppenbart frustrerad då jag inte klarade av att svara. Att klä tron i ord. Själv blev jag bara förvirrad.
Är jag faktiskt så lyckligt lottad att jag känner att jag inte behöver ifrågasätta min övertygelse? Sitter jag tryggt fast i någon form av blåögd allt accepterande barnatro? Eller är det så att jag är rädd för att ställa frågor för att svaren kan bli fel?
Jag vet inte svaret, men söker det. Medan jag letar nöjer jag mig med förvissningen att kärleken till nästan är och förblir kärnan i min kristendom. Med det inte sagt att det skulle skada att skaffa sig lite kött kring benen.
Hur tänker du? Klarar du av att sätta ord på din tro?
En mycket bra fråga som jag var tvungen attdtälla mig själv för tio år sedan, och svaret var att jag inte tror på det kristna budskapet, eller inte till en stor del iallafall. Det fick mig att ställa följdfrågan: vad är alternativet? Jag har sökt längs många stigar och skulle beskriva min tro som ett smörgåsbord, plockat här och där. Jag tror på att det finns en mening med livet. Jag tror på ödet samtidigt som jag tror att vi själva kan påverka vår framtid. Jag tror att livet på jorden är fler än ett, jag tror att vi föds pånytt många gånger. Varje liv har en livsläxa man tar med sig i följande liv. Jag tror att när vi lärt oss tillräckligt blir vi igen ett med allkraften, som finns i alla levande varelser. Jag tror att människan inte står över något annat djur på jorden, vi är alla likvärdiga. Jag tror att gud har många ansikten, för mig är det lättare att se dem liksom grekerna och romarna, som panteon där alla gudar har en uppgift, ett jobb. Jag tror också att allt du gör, negativt och positivt kommer tillbaka till dig trefalt, i detta liv eller nästa. Så långt har jag kommit 🙂
Så hinduism med andra ord
Tack för din fina kommentar! Jag önskar att min bild skulle kännas lika klar som din. Å andra sidan tänker jag ofta att sökandet och en vilja att tro är det viktiga.
Jag kan själv inte föreställa mig att lämna det kristna sammanhanget, dels vill jag inte och dels skulle det kännas på tok för otryggt. Men jag vill tränga djupare in i min tro och lära mig mer om vad kristendomen går ut på.
Jag har varit med i min församlings verksamhet i många år och känt att jag haft mitt kristna sammanhang där. Paradoxalt nog tror jag att det i viss mån har gjort mig lat. Jag har helt enkelt inte känt mig tvungen att ifrågasätta och reflektera över det jag tror på.
Sentinel: ganska långt som hinduismen, men för mig är hinduismens gudar lite för svårförståeliga, de grekiska, romerska, keltiska och asagudarna är kanske mer för mig. Av någon orsak har jag adapterat den hedniska kalendern, dvs året börjar i oktober-novemberskiftet med Samhain och följer sedan månen och skördetider, på något sätt tycker jag att den är logisk. Den hedniska kalendern är bakgrunden till den kristna så högtiderna ligger runt samma datum.