Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Lucka 6: Hunger

6 Dec , 2013, 19.51 Mathias Rosenlund

 

Jag vill tala lite grann om vad människor i Finland i dag hungrar efter. Det är så att jag ibland misströstar när det gäller det fina samhälle Finland är och har varit under de senaste 96 åren. Finland framställs och beskrivs ofta som ett mycket framgångsrikt land. Och ja, visst är det ju det på många sätt. Ändå blir jag irriterad då jag stöter på människor som vill branda Finland, som vill polera ytan på blämmor & skrubbsår & visa upp allt det glittriga & det som är högteknologiskt shiny. Givetvis är det inte fel att accentuera de saker vi som nation har varit bra på, men jag upplever att det ofta blir lite falskt när man genom en slags nationell storytelling ska visa upp Finland för omvärlden. Kanske nationell branding är här för att stanna. Och kanske är också det en slags hunger. Hunger efter världens uppmärksamhet. Hunger efter beundran av vår framgång och våra fina skogar.

Jag hungrar ofta efter rättvisa. Jag oroar mig bl.a. över att klassklyftorna i Finland ökar – och nej, tolka det ogärna som avundsjuka, tolka det hellre som en ilska över att orättvisorna i samhället håller på att öka. Jag hungrar efter en diskussion om hur vi inte bara ska överleva finanskriser, utan hur vi ska överleva som välfärdssamhälle med så stor omsorg om medborgarna som möjligt.

I dag samlas politiker och kändisar på självständighetsfest i Tammerfors. Igår fick jag ett mail av en grupp anarkister som lär vara på väg till festen för att grilla korv. Jag tror jag skulle trivas bättre i deras sällskap än inne på festen. Det mail jag fick var ett argt mail. Det gör mig glad. Jag vill att politisk ilska ska bli en del av diskussionen och det offentliga samtalet. Ilska över ökad rasism och att vi lever i ett fortfarande ojämställt samhälle.

Glad självständighetsdag. Grattis Finland 96 år. Det är en dag för fester av alla de slag. Låt dem fira i de upplysta salongerna och rummen. Det finns många i Finland som får fira sin självständighetsdag i mörkret utanför. På sjukhus. På gatorna. I hem där de är rädda för sina föräldrar eller partners.

Själv firar jag hemma i Vanda med att gå i bastu.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *