Vi hade klassträff i helgen. 20 år sedan högstadiet avklarades. En del av dom har jag kontakt med varje vecka. Andra har jag inte sett sedan dagen vi gick ut genom högstadiedörrarna för sista gången. Det är ok. För så har vi säkert valt att ha det.
För många var högstadiet den jobbigaste tiden i livet. Allt var tillspetsat mitt i ungdomsrevolten och med puberteten på full gas. Efter 20 år kan man ha lite distans till den epoken, för den värsta tonårsnojan har gett med sig då man ohjälpligt närmar sig 40. Att två redan lämnat vår skara ger lite perspektiv på att ingen av oss är odödliga.
Samtidigt är det närmast solklart varför man hållit kontakten med de man behållit vänskapen med, konstaterade jag för mig själv, då jag satt och gissade mig fram till vem en del av deltagarna var. Halva årskursen var på plats, ungefär hälften av dem har jag hållit kontakt med. Hälften av dom ser jag då och då – och ytterligare hälften av dom är mina riktiga vänner. Då är vi nere på fem personer. Det är logiskt och förståeligt. Vad är det som säger att man skulle vara bästa vän med alla som råkar vara födda samma år och är hemma från samma ort. Så är det förstås inte.
Under de senaste månaderna har jag mött flera bekanta som beklagat sig över att de låtit alla kontakter rinna ut i sanden. Jag har medvetet investerat tid i mina relationer. Det är tid som är bort från något annat. Men att man like:ar varandras uppdatering på feijan är inte samma sak som att upprätthålla vänskapen. Det krävs ofta att man träffas – att man är förtroliga med varandra. Att man intresserar sig för varandra – och att man unnar andra det goda.
Nu säger någon, att riktig vänskap finns där även om det blir några års paus mellan träffarna. Ja, så är det. Det har jag märkt med vänner jag har på andra sidan jorden. Men, om någondera av oss slutar att bry sig om relationen, så kommer den ohjälpligt att fejda.
Mångas tycker nog en dag att de kanske skulle ha behövt hålla sina relationer vid liv lite aktivare. På top 5 listan över saker man ångrar på dödsbädden, kommer ånger över att man inte höll kontakt med sina vänner,
På dödsbädden kan det kännas sent att fräscha upp kontakterna. Om det så handlar om en högstadiekompis eller Gud.
