Igår klädde sig min favoritstad i regnbågsfärger. Pröva på en pride-inspirerad outfit och känn efter hur det skulle vara att bryta normer. Hur känns det att byta ut slipsen mot klackar? Eller att plötsligt få friheten att lacka kill-naglarna med favoritfärgen eller låta tjej-ögonbrynen växa buskiga?
Känn efter hur det var om dina euron plötsligt blev 80 centtare? Eller om ärendet du brinner för avgjordes i tjejbastun medan du diskade undan serveringen? Eller om du besökte rådgivningen som lät dig förstå att de hellre pratat med pappan?
Tänk om du imorgon vaknade med kropp av annat kön. Snegla på din partner som snarkar på kudden bredvid. Hen är fortfarande det finaste du vet! Du sträcker fram handen och tillsammans knackar ni på kyrkdörren och berättar om er gudslängtan. Men typen i krage säger nej tyvärr. Det där du känner är inte riktigt okej och det där du tror är gudslängtan måste vara något annat. Du ser på hen som du mer än något annat i världen vill göra lycklig. Hur kan kärlek inte vara okej?
För att inte tala om hur det skulle vara att sitta ensam på skolgården. Att titta i spegeln och se ett tårfyllt och blåslaget ansikte. Eller att uppfattas som brottslig och få höra att du inte borde få finnas. Bara för att du inte kan sluta älska.
Klä dig helsingforsinpsirerat och utmana dig själv med tankeleken. Hur känns det?
Jag tycker inte att Guds symbol regnbågen skall användass för att symbolisera ”tolerans”. Vi skall älska alla och stödja alla med guds kärlek, men att gå med i pridefestivalen eller ”prova på” hur det känns är ungefär som att stödja en alkoholist genom att prova supa lite med denne för att vara tolerant gentemot dennes livsstil.
Jag har inga problem att umgås med homosexuella personer, de är precis som alla andra, brustna människor med goda och sämre sidor och precis som mig själv i behov av Guds kärlek och nåd, men att gå med i pridefestivalen är inte att stödja människorna där utan endast deras agenda och den är inte Guds!
Så låt oss vara ljus och salt!
Bästa lärjunge, hur kan du tala om att vara ljus och salt, då du själv döljer dig bakom pseudonym? Det kändes fint att få vittna om Guds kärlek genom att gå med i Pride-paraden under korset och med budskapet Armo kuuluu kaikille på T-skjortan.
Fint att du var med Ulf!
Nåden gäller nog alla, men Jesus säger också att vi skall omvända oss från synden. Och homosex är klart och tydligt synd enligt Guds Ord. Hur kan präster och kristna vägra inse det?? Vi är Jesu vänner om vi håller fast vid hans Ord, det har Han själv sagt.
Jag tolkar din kommentar som att du inte vågade utmana ditt tänkande? 😉
Vad är det med pride som du menar strider mot Guds agenda? Kampen för de svaga och utsatta? Kampen mot förtryck av människor? För mänskliga rättigheter? För kärleksbudskapet?
Ackja- ackja ! För mig verkar det som om de som i offentligheten yttrar sig om homosexualitet tycks utgå från att homosexualitet är något unikt -nästan mytiskt. Något som alla måste lovorda och beundra för att inte anses vara intoleranta och konservativa. För mig är homosexualitet en egenskap bland alla andra egenskaper vi människor försetts med ( alltså jämförbart med att vara långa ,korta ,brunhåriga eller något annat). Nej -jag har INTE gått på Prideparaden -H:fors ligger för långt borta för mig för det.
Att ”prova på” att vara något (idethär fallet homosexuell eller lesbisk) är enligt mig knappast möjligt-antingen är du det på riktigt eller också inte. Det är sedan kanske en annan femma om någon i en bekantskapskrets är homosexuell…
Jag önskar jag kunde säga att jag håller med dig, att homosexualitet bara är en egenskap bland alla andra. Kanske nån dag, men inte ännu. Det finns ingen som kallar korthet synd eller som säger att brunhåriga inte får gifta sig med ljushåriga. Därför tycker jag att det ännu idag behövs lite offentliga yttranden, skrikande och pride-parader.
Ok -isåfall har vi olika uppfattningar om saken om problemets(om vi kallar det ett problem) allvar Min synpunkt beror kanske -åtminstone delvis-på att jag själv har en bokstavsdiagnos och därför också har en uppfattning om vad det KAN innebära att vara avvikande.Som jag skrev i min tidigare kommentar verkar många debattörer(kanske omedvetet?) som yttrar sig för de samkönades rättigheter tycka att man ANTINGEN lovordar homosexualitet ELLER också tycker man att den är lika synd som endel människor anser. Vissa debattörer verkar själva sakna den tolerans de efterlyser hos sina medmänniskor och de verkar inte heller inse att att det också finns en inställning till homosexualitet någonstans mittemellan dessa motpoler