Vem behöver en 180 megabytes hårdskiva, frågade jag min pappa på tidigt 90-tal, då jag läste ett reklamblad. Det var en svindlande datamängd då. Vi hade just köpt en ny pc för en halv förmögenhet. Den hade 2 Mb som arbetsminne. Ett år senare kom en kompis hem från USA med en bärbar cd-spelare som hade dubbelt mera minne. Knappast något i världshistorien har gått så snabbt fram som datorernas kapacitet under de senaste decennierna. Frågan är i vilken grad mänskligheten har utvecklats under samma tid. Vår hjärna sägs vara identisk den våra förfäder hade för 40 000 år sedan.
Jag har en ledig dag idag, så jag städar. Röjer ur. Tömmer. För hemma har vi också aningen begränsat med lagringskapacitet. Jag har hört bekanta som kör med olika principer: typ, vid köp av nytt klädesplagg ska ett gammalt ut. Eller en bok inhandlad, en annan bortskänkes. Alternativt kan man sätta överlopps saker i en låda med datum t.ex. ”Kasta år 2016”. Om man inte behövt något ur lådan före dess, är den bara att kasta, utan att så mycket som kika in i den. Det är säkert ett bra sätt att hålla ordning. Vi behöver ordning – mer eller mindre. Också stora lagringsutrymmen kan ta slut.
Jag har märkt på senare tid, hur dåligt jag mår av oordning. Därför är det skönt med ett jobb där man aldrig behöver spara gamla papper. Då dagen är slut drar man armen över skrivbordet, för att börja från scratch dagen därpå. Jag förstår att samma metod inte låter sig praktiseras exempelvis för en bokförare…
Jag var ledig i ett par år, vilket gav mig chans att fundera på vad jag sätter min tid på. Jag insåg att en stor del av det jag stressar mest över, är helt onödigt. Det borde jag sluta med. Jag märkte för egen del att det var bra att ta en time out. Först och främst betydde det att vi måste flytta. Det gav en chans att bli kvitt det vi inte längre behövde. Jag köpte däremot en ny dator. Då kunde jag spara enbart de filer jag faktiskt vill ha och behöver. Som musiken och fotona till exempel. Jag intalade mig att, hädanefter ska det bara ligga skön musik och fin-fina bilder på min hårdskiva. Det gick bra ett halvår eller så. Efter hand har det ändå smugit sig in sånt jag lika bra kan vara utan. Som den här bilden, som jag knäppte av på en fest för flera år sedan. Fast, nu kom den ju i alla fall till pass.
Aktiv fritid betyder att man måste ta till nätterna
Jag trodde att efter mina år av ledighet, är det sista jag behöver semester. Men redan efter ett halvår på jobb, börjar min kapacitet tryta. Idén kan inte vara att den som lyckas köra gasen i botten lägst tid vinner. Det trodde man kanske då en 180 megabytes hårdskiva var det tuffaste mänskan skapat. Nu vet vi bättre. Därför ser vi också motreaktioner, som hipsters, dessa asfaltdjungelns Amish-folk. Jag har läst flera bekanta som sagt att de av självbevarelsedrift kopplar ner under semestern. NSA kommer inte att sakna dig, fast du håller låg profil på sociala medier på stranden, eller kring grillen på landet.
Så kanske en 180 megas hårdskiva kunde räcka. Åtminstone på sommaren.
