En av de saker som jag reagerade på när jag flyttade till Finland och kom in i den finlandssvenska kulturen var hur mycket det pratades och viskades om allt möjligt i det fördolda, men att saker sällan diskuterades eller kritiserades offentligt. Det var en markant skillnad mot de sammanhang som jag var van vid. Jag är ingen expert, men skulle kunna peka på ett par orsaker som jag tycker är ganska tydliga:
- Man vill vara lojal mot sin arbetsgivare eller sitt sammanhang
- Man vill inte riskera att bli ovän med någon eftersom det antingen är någons faster eller också kommer det att slå tillbaka på ens karriär i ett senare skede. Kretsarna är så små.
Började idag fundera på vad det här med sociala medier har gjort med våra maktstrukturer.
Det har blivit möjligt att föra upp viskningarna i ljuset och ett gillande på facebook är (hur oanseenligt det än må vara) ett offentligt ställningstagande som jag personligen tycker är mer värt än tusen tysta kaffebordsåsikter. Det är först när vi börjar säga och stå för vad vi tycker som vi faktiskt har en chans att komma vidare.
Med korten på borden är det lättare att spela klart.
(Nästa fråga är antagligen hur vi förhindrar att makten flyttas till dem som bäst förstår sig på sociala medier. För det är ju inte heller tanken.)
