Andetag

Tänkte att vi idag kunde spela lite bingo. Denna version heter nånej-bingo och reglerna är busenkla. Varje gång man tänker ”nånej, det är inte möjligt” eller ”nånej, så kan man inte säga/göra” så får man ett poäng. Min gissning är att ett en normalt funtad och i kyrkans nuvarande system indoktrinerad person kommer att få minst 5 poäng och då kan man ropa ”bingo”.

Senast talade vi om varför t.ex jag ogärna nöter på kyrkbänken och då ämnet tycks vara på tapeten så kunde vi spinna vidare på det.  Dessutom tycker jag att man gärna i samband med kritik eller ifrågasättande texter kan komma med förslag och idéer om vad som kunde göras lite annorlunda. Här är några tankar. För att undvika misstag och inte skapa ångest bland personer som är måna om detaljer, avser jag med ”kyrkan” i detta sammanhang alla de ev. lut. organisationer och föreningar som direkt eller indirekt drar nytta av de medel som uppbärs som kyrkoskatt .  Även den del av samfundsskatten som används till samma ändamål ingår i resonemanget.

Dagens tema är ”serviceorganisation”  och ett bra exempel att börja med vore Alko. Alko är en organisation som är skattefinansierad och erbjuder en tjänst som ingen enligt lag måste använda, men de flesta använder. En del mera sällan (till högtider och familjetillställningar), medan andra mera frekvent.  Låter denna användarprofil bekant? Om vi vill utvidga analogin så var Alko förr ett ställe till vilket man gick med stor vördnad och visade upp sitt bästa beteende, i hopp om att inte få en utskällning. Kanske inte helt olikt hur man i tiderna gick till kyrkan på söndag?

Alko har lyckats med den intressanta utmaningen att vända ett monopol med stark fostringsroll till en serviceorganisation dit kunder gärna går och handlar produkter. Det finns naturligvis missbrukare som handlar där onödigt frekvent, men de är trots allt en minoritet. Alko har fortfarande samma fostringsroll, men de gör det på ett mycket snyggare sätt. I stället för att moralpredika föreslår de ett kvalitetsvin (i stället för 1,5L dunken med Forsöra man redan greppat) och på detta sätt uppnår samma resultat utan tvång. Deras budskap och innehåll har inte ändrat, det bara berättar det på ett mera tidsenligt sätt.

Det finns naturligtvis en ganska stor import av sprit från t.ex Estland, men jag vågar påstå att den vore avsevärt större om inte Alko gjort ändringen.  De har alltså vänt en ganska negativ image till något positivt, utan att deras roll eller uppgift eller tjänsten de erbjuder har ändrats, och genom att göra det motverka den privatimport som skulle ha ökat oavsett. Kanske det finns någon liten parallell här till vågen av utskrivningar från kyrkan?

Många inom kyrkan är oroliga över att man inte har ett klart budskap eller riktning. Men, som en av dem som på allvar funderar på att skriva ut mej ur kyrkan så kan jag berätta att hur tillställningar ordnas har en betydande roll i dubierna. Naturligtvis har vissa ställningstaganden (eller avsaknad därav) även en viss betydelse, men verksamhetens innehåll och dess relevans har nästan varit större för mej. Varför skall jag betala kyrkoskatt för en tjänst jag inte anser relevant för mej?

Om man vrider lite på frågan kan man ställa den enligt följande: vilka tjänster inom kyrkan är jag färdig att betala för?  Här tror jag att vi kunde titta på t.ex flyg-och hotellbranschen, som jobbar uteslutande med olika servicenivåer.  Här tror jag att många tänker att kyrkans tjänster inte kan vara prissatta och att vi ska tänka på de fattiga som inte har råd, men i dagens läge så betalar alla för full service genom skattesystemet, så mitt förslag nedan kan de facto sänka på kostnaderna  för många. Sedan är diakoniverksamhet en helt separat diskussion.

Man kunde har tre servicenivåer:

1)      Basnivå som endast innefattar begravningstjänster  (jordfästning och gravvård)

2)      Högtids-och familjetillställningsnivån som utöver tjänsterna ovan innefattar julandakter, dop, vigslar och ett litet antal valfria tillställningar

3)      full servicenivå som ger tillgång till samtliga tillställningar som kyrkan ordnar

Jag antar att det kommit ett antal nånej redan, men ärligt talat så vet jag inte riktigt varför, då vi idag har en situation där alla betalar lika mycket skatt (i proportion till lönen) oavsett hur mycket de använder tjänsten. Därför vore det kanske klokt att göra denna uppdelning, då man på detta sätt dels fick en klar bild om hur många som vill ha vilka sorts tjänster och kyrkan kan därmed anpassa sitt utbud.  Denna uppdelning skulle antagligen göra ekonomin mera stram, men o andra sidan skulle det innebära att det uppstår ett behov att lyssna på dem som kunde använda tjänsten, så att de vill uppgradera till full servicenivå. I dagens läge är väl en majoritet av kyrkoskattsbetalarna sådana som mycket sporadiskt använder andra än begravnings,-högtids- och familjetillställningstjänster, eller för att säga det på ett annat sätt: använder tjänsterna de betalar för ganska sällan. Lösningen kan omöjligen vara att konstatera att de som inte kommer får skylla sig själv, då det nog funnits gott om plats i kyrkbänken.

Inget av det jag sagt ovan har ännu tagit ställning till budskap eller riktning, vi har endast diskuterat hur tjänsterna kunde erbjudas.  När denna grova indelning är gjord kan man sedan börja rikta verksamheten enligt kategorierna ovan.

Kommer detta att innebära att vi får en starkt tudelad kyrka där det finns en hård inre kärna och sedan de sporadiska användarna som känner sig lite utanför? För det första vet jag inte hur det avviker från dagsläget och för det andra så tror jag att när man börjar lyssna på önskemål och tankar från den breda skaran så kommer intresset att öka. Återigen, detta betyder inte att man tummar på budskapet, endast att den serveras på ett sätt som är relevant för en bredare åhörskara.

Kyrkoherde Teemu Degerö från Berghälls församling är ett ganska bra exempel.  Han är kyrkoherde i den församling som har lägsta procentuella medlemsskara av den totala populationen i Finland (om jag förstått rätt), men han ser det som en utmaning istället för att gråta över spilld mjölk. Fast han själv är en mycket skicklig talare och brukar dra fullt hus, förstår han att t.ex be Jari Sarasvuo och Tarja Halonen komma och predika eftersom det kunde vara intressant för den del av befolkningen som inte brukar komma till kyrkan normalt.  Sarasvuo är relevant för t.ex media-och reklamfolket medan Halonen är relevant för de cityliberala, regnbågsfolket och sådana som skrivit ut sej ur kyrkan på senare tider –alltså just de människor som annors är så svåra att nå. Smart.

Kyrkoherde Degerö är dessutom intressant på ett annat sätt också; han är ganska tydligt med sitt budskap, men det är inte till hans nackdel fast han inte är den cityliberala flummare som många kanske tror att han är.  Återigen, utbud och budskap är två separata saker.

Hur många poäng fick du?