Min inre jury kör ibland fast i tänket kring temamässor, jag menar alltså allt från metallmässor och regnbågsmässor till familjemässor, veckomässor och tomasmässor m.m.
Det är fint att så många olika behov och önskemål uppmärksammas i gudstjänstutbudet (vilket krasst ord!). Alla kan ju inte kunna, tycka om eller längta efter samma saker, vad härligt alltså att det har jobbats fram format och innehåll för olika sorters gudstjänstfirande.
Sådär tänker jag fortfarande. Men.
En annan tanke har också knackat på, en undran om hur bra det är att allt ska vara så nischat idag, både gudstjänster och annat. I mitt jobb som kulturkoordinator jobbar jag t.ex. allt mera med att sammanföra barn och seniorer i kulturens och konstens tecken. Både yngre och äldre behöver mera kontakt över generationsgränserna i stället för att bara erbjudas specifik barn- eller seniorverksamhet. Från flera håll hörs positiva rapporter om boenden där studeranden och seniorer samlas på samma adress, för att ge ett annat exempel på generationsöverskridande verksamhet.
Om gudstjänster överlag skulle drabbas av ett allt för smalt nischtänkande, då kanske både gudstjänstgemenskapen och innehållet också skulle bli onödigt smala. Som kompletterande kryddor i en annars levande och dynamisk gudstjänstvardag har specialmässorna en viktig funktion, men jag tänker allt oftare på hur viktigt det är att hålla de veckovis återkommande söndagsgudstjänsterna relevanta och levande i både språk, form och tilltal.
Det har tagit mig själv länge att mogna till insikten att just gudstjänstgemenskapen är en av de viktigaste aspekterna – kanske den allra viktigaste? – i kristen tro. Jag har behövt tålamod, medvetet ”inre arbete” och hjälp på vägen av kloka medvandrare för att få upp ögonen för vilken mångfaldig rikedom det finns i själva gudstjänsten och gemenskapen under den. Med lyhördhet och vakna ögon inför färdigtuggade klichéer på många plan ska både stammisar och nyfikna första-gångare få näring, mod och stöd på stigen mot en levande tro.
Mycket fint görs på många håll i gudstjänstlivet, och det riktigt fina är att alla kan vara med och bygga gemenskap i gudstjänsten. Gudstjänsten firas ju inte av dem som är där i jobbets tecken för ”publikens” skull, gudstjänsten firas tillsammans av precis alla som deltar i den.
