Jag bad mina följare på Instagram ställa frågor om Norge, om flytten eller om nåt helt annat. Nu ska jag svara!
Snabbt svar: Lönerna är högre men allt är fruktansvärt dyrt (förutom Friggs majskakor med chiafrön & havssalt!). Så det blir plus minus noll.
Om man bortser från pengar så skulle jag säga att det känns som om Norge tar hand om sina invånare. Visste ni att alla har en egen läkare, fastlege? Det finns en hel del fördelar som inte finns i Finland; arbetsvillkoren verkar vara väldigt bra, t.ex. betalar man halvskatt i november. Sjukt.
Det jag som student saknar med att studera i Helsingfors är studielivet. Jag saknar alla sitser, vin- och ostkvällar, spelkvällar, julfester och årsfester. Det var där jag lärde känna folk, där jag fick ta ansvar i styrelsearbete och växa som person. Sånt finns inte här. Vår ämnesförening har ordnat drink & draw och julmarknad och dylikt. I Helsingfors fanns nationer, ämnesföreningar och klubbar som ständigt ordnade program. Här är det väldigt lite av den varan.
Vår flytt kom så snabbt på. I slutet av juni fick jag veta att jag kommit in till min utbildning och vi flyttade i mitten av augusti. Det som hjälpte oss var listor. Jag och Markus hade ett gemensamt dokument där vi skrev upp vilka saker vi behöver ta itu med vecka för vecka – och vem som ansvarar för vad. Det här var vecka 25 för oss:
Åtminstone jag upplever att jag blir lugnare av att se framför mig allt som behöver göras, och att bocka av det som är gjort. Ett annat tips är att gå med i Facebook-grupper och söka info där. Jag gick med Norjassa rantautuneet suomalaiset och dylika grupper för att höra andras erfarenheter. Googla, googla, googla. Vilka dokument behövs? Vad kan jag fixa på förhand och vad kan göras endast på plats? Våga fråga vänner om hjälp.
Jonas Gahr Støre.
Det var alla frågor just nu. Ställ gärna frågor i kommentarsfältet om ni undrar något, eller kontakta mig på Instagram. Nu ska jag fortsätta packa och städa – på onsdag flyger jag till Finland!