Åtminstone i min fantasi är december månad invävd i snö, upplyst av färggranna lampor och brinnande ljus. Stadens gator och skyltfönster glänser och glittrar, vita drivor kransar trottoarer. Den årstidsrelaterade ljusfattigdomen lockar fram strategier som ska betvinga det förlamande mörkret och bryta dess sken-bara (…) makt. I årets mest underexponerade månad flammar de flesta fotoblixtarna.
Och på liknande sätt är det också med ljuden. När en svart himlapäll likt en jättelik ostkupa lägger sig över de nordligaste delarna av klotet skulle man kanske förvänta sig att hela den här delen av mänskligheten, som ett solidariskt och kollektivt björnbeteende, kunde dra något gammalt över sig och helt enkelt sjunka ner i en seg och energisnål tystnad, för att först många månvarv senare återuppstå i den bleka vårvintergryningen. Men i stället för stillatigande förväntan bjuder december tvärtom på decibelstarka reklamröster, monotont dunkande musikslingor i kommersialismens högborgar och högljutt spring i trappor upp och ner. På huden hets och larm, under huden frid och fröjd.
Två verkligheter krockar med varandra. Och jag är ibland pinsamt medveten om mina egna prioriteringar.
Två verkligheter krockar med varandra. Och jag är ibland pinsamt medveten om mina egna prioriteringar. För visst kan jag välja vad jag vill höra och vid behov helt enkelt slå dövörat till. Och jag behöver inte alltid rikta blicken på det uppenbara och överbelysta utan kan ibland också låta pupillen långsamt vänja sig vid motiv som är dolda, och kanske till och med bortgömda. Vad gäller bullrig bjällerklang i allmänhet och påträngande tomtespel i synnerhet får man väl sedan bara förlita sig på gammal beprövad folkvisdom: Det är lättare att ta grötskeden i vacker hand än att gripa den med fula foten.
December är ett koncentrat av ytterligheter. Just när vardagen ser ut att upplösas i ett finansiellt kaos och besudlas av en kollektiv galenskap är nytt liv redan på kommande. Det mina laserbehandlade ögon inte ser och mina tinnitusstämda öron inte hör det fastnar i stället i ett evighetsnät vävt av tysta trådar, stjärnljusbeströdda.
