Det är förstås praktiskt att kunna sortera människor i små lådor så en vet var en har dem. Speciellt inom politik och religion är det vanligt. Inom politiken är indelningen kanske inte så laddad. I kristna kretsar använder man mest liberal-konservativ som något slags motpoler trots att många påpekar att man som kristen kan vara ”liberal” i en del frågor och ”konservativ” i andra och att allt inte är så svart-vitt som en del vill påstå. Ibland förekommer det att en grupp artbestämmer sig själv som ”riktiga kristna” och de flesta andra som ”ljumma kristna”.
Jag använder också alltför ofta etiketter på mänskor. På sista tiden har jag ändå blivit så trött på begreppen som mest känns som uttryck för en ”holier than thou”-attityd. Nu kommer jag att försöka låta bli att sätta etiketter på mänskor och vägra olika uttryck som antyder klass av kristenhet. I den kristna tron betonas gemenskapen. Teologer får definiera vilka samfund som har så mycket egna drag att de inte längre kan kallas kristna. Men på individplanet är det inte min sak att bedöma vem som är kristen och vem som inte är det. Samtidigt är det viktigt att också se upp för offentliga personer t ex politiker som använder det ”rätta språket” och talar om kristna värderingar för att locka väljare, men vars gärningar talar ett helt annat språk.
