Klockan är 00.12, natten till söndag. Markus har gått och lagt sig och jag sitter i soffan och förundras över ljudnivån på festen i huset mittemot. ”Bergensare gillar att festa”, sa min vän. Så här pass ordentligt, tydligen.
Det är en privatfest i en lägenhet med DJ, öppna fönster och diskolights. Jag har filmat och spelat in röstmeddelanden för att få sympati. Skrev till min bästis ”Ska never forget this special time in my life när jag fick äran att bo här <3”. Ironi.
Men allvarligt talat så är jag tacksam att bo här, bara inte på fredags- och lördagskvällar mellan 20 och 02. Lägenheten är centralt placerad och allt ligger på gångavstånd. Det är inte ens för långt till skolan (knappt 3 km) och hyran är överkomlig.
Det är 00.17, nån visslar hysteriskt.
00.21. ”She give me money, when I’m need”; vår vän Kanye är igång. Borde jag försöka sova? Det är lite tystare i sovrummet. Men jag känner mig inte så sugen. Ni vet den där känslan när man är irriterad, hjärtat dunkar lite snabbare än vanligt och samtidigt håller man på att bli uppgiven? Markus sa: ”Jag gillar inte att andra styr över mig” – det hade inte varit möjligt att gå och lägga sig 22 om vi hade velat.
Någon annan har fått nog!
00.25. En kvinna ropade åt mänskorna att stänga fönstret, att hon håller på och bli tokig (med tanke på min svaga norska kan jag inte säga med säkerhet att det var exakt det hon sa). TACK GRANNE!
00.27. Det blev pikulite tystare.
00.48. Jag ger upp, de har fortsatt festen på gatan (och i lägenheten med stängda fönster). Godnatt. Egentligen hade jag tänkt att dagens blogginlägg skulle handla om vad som är annorlunda här. Lovar skriva nåt mer upplyftande nästa vecka.
Uppdatering söndag 11.00
På Bergen Tidende står det följande: ”Det har vært en svært travel natt till søndag for politiet i Bergen. Nærmare 50 personer har ringt inn og klaget på festbråk. De fleste meldingene har kommet fra Bergen sentrum.”
