Bland annat bakom de här väggarna till nationalbiblioteket i Helsingfors skrev jag min pro gradu-avhandling 2006–2007.
Min professor sa att jag kunde få ett bättre vitsord om jag bara kämpade lite till, men jag lämnade in den nästan halvfärdig. (Jag fick vitsordet C.)
För – jag hade fått ett vikariat som journalist. Det var så mycket roligare att skriva i en tidning än att skriva halvhjärtat för min professor.
Ingen har frågat efter min gradu efter 2007.
Jag är ännu tacksam att följde hjärtat! Det är så mycket jag har fått uppleva tack vare pennan.
När jag fick afasi visste inte om jag skulle kunna skriva någonsin igen.
Men – tji fick alla som inte trodde på mig. Och jag är för evigt tacksam till mina två logopeder och alla kollegor som inte slutade tro på mig ❤️
