Jag har haft förmånen att gå på talterapi (logopedi) sedan jag fick afasi.
När jag var på sjukhuset (alltså tre och en halv månad) hade jag terapi fem gånger i veckan. Dessa månader var kritiska för att jag skulle få en bra start på min språkliga rehabilitering. Och jag älskade min talterapeut!!
När jag kom hem blev det ”bara” 60 gånger per år, hos en privat logoped i Tölö, också hon väldigt proffsig. Efter ett år minskade gångerna till 40 gånger i året. Det här året jag bara haft 20 gånger. Vi har mestadels jobbat med mitt språkliga minne under året. En bra övning för det, är att min terapeut läser 20 ord och jag försöker att komma ihåg så många som möjligt.
Jag har gått hos henne i nästan tre år! Men min talterapeut tycker inte att jag behöver hennes tjänster mer. Jag har ju ett jobb som innefattar att prata och skriva hela tiden.
På tisdagen var jag hos en av Esbo stads talterapeuter, för att utvärdera terapin. Vi gjorde lite tester. Till exempel skulle jag benämna 60 ord på tid. Terapeuten var mycket nöjd med testerna!
Jag förde fram det önskemålet att jag skulle vilja tala mera och bättre finska. Hon frågade om jag skulle vilja fortsätta med henne – på finska!! Jag sa förstås JA! Sagt och gjort – vi bokade en in en tid till nästa vecka.
Fram tills nu har FPA bekostat mina terapier, men nu måste jag betala 9€ per gång. Alltså en struntsumma.
Jag är ivrig att få börja med terapi på finska! En milstolpe!
Jag kan inte ens börja förklara hur välsignad jag känner mig ✨
