Förra veckan kom jag mig inte för att blogga. Orken fanns inte nånstans. Puts väck. Nu börjar till och med jag, som tidigare uttryckt att jag gillar coronavardagen*, vara trött på allt. Coronan, det eviga mörkret, masknen (akne orsakad av munskydd/mask), alla frågetecken.
Hur gör vi på julen? Åker vi norrut eller stannar vi i Helsingfors? Jag vet inte. Hur ska vi fira nyår? Får vi träffa våra vänner och bo i stugan vi redan betalat för eller måste vi stanna hemma? Jag vet inte. Vad ska vi äta till middag? Nudlar och ägg.
Det är ungefär så långt jag kan planera. Och exakt så kreativa vi lyckas vara i köket när kylskåpet igen gapar tomt.
Dessutom (!) har jag gått och bitit i ett metallsugrör så en bit ur min tand lossnade. Så går det när man är stressad och måste tugga och dricka samtidigt. Och samtidigt vill va lite fancy med sugrör. Ni vet, lyxa till vardagen lite.
Så i onsdags var jag till tandläkaren och de slipade tanden rak. Men resultatet blev snett och jag vågade inte säga till. Tur man måste ha mask så ingen ser mina sneda tänder…
*Vardagen när man lever mitt i en pandemi. Alltså inte bokstavligen vardagen med corona.
