Det är en fin och varm oktoberlördag. Egentligen helt för varm för denna årstid, men vi låter det vara osagt.
En sådan fin dag borde man göra det mesta. Besöka kobbar och skär, vandra i nationalparker, samla bär&svampar, rensa i förrådet och gud vet vad.
Eller sedan plikttroget delta i ett av de hobbyn som ingår i familjen normala vecka.
Nu råkar det sig så konstigt, att just i dag är det inga hobbyn eller andra förpliktelser. Och ingen brinnande iver att se fantastiska ruskavyer. Så det får bli en ”inte göra så mycket”-dag. En dag då man inte gör så mycket, om nu någon inte redan räknat ut det.
En dag då den största aktiviteten är att bestämma vad man vill äta. Och där håller man ribban lågt, så att det inte blir något osso bucco-långkok eller något recept som kräver precision och sjuttioelva olika ingredienser.
Egentligen är det ju lite konstigt att en ”inte göra så mycket”-dag är något speciellt. Att man bemödar sig att riktigt blogga om det, då det är så speciellt. Att vardagen blivit så jäktig att man blir förundrad när kalendern inte är fylld för dagen.
Skönt att ta det lungt, måste jag säga. Hade tänkt ta någon finare bild men orkade inte stiga upp, så detta är en bild tagen halvsittandes på sofflocket.
Må väl.
