Under ett kursavsnitt om ett helt annat ämne fick jag oväntat svaret på en fråga jag har funderat över till och i flera årtionden: hur skall det finska begreppet ”yhteisö” översättas?
I utbildningen för blivande organisationskonsulter definierades skillnaden mellan organisation och ”yhteisö” så att organisationen är en tydligt strukturerad enhet medan en ”yhteisö” eller gemenskap definieras som en sammanslutning mellan likasinnade, kännetecknad av uppdelningen i vi och de andra. I en organisation kan det alltså finnas flera gemenskaper, eller för att säga det lite fult, klickar.
Nu reste sig nackhåren på mig! Jag har inte haft några problem med att i trosbekännelsens gamla form bekänna min tro på de heligas samfund, men att vilja höra till de troendes gemenskap, om det innebär en stark gränsdragning mellan bättre och sämre troende, är en helt annan sak.
Den heliga allmänneliga kyrka som är mitt hem är öppen och gränslös, en famn som står öppen för alla som känner sig frusna och vilsna i tillvaron. Där bekänner vi inte vår tro på att höra till de rätta kretsarna, utan vår glädje över att Gud vill ta emot oss just som de människor vi är. Gemenskapen är bekräftelsen på att Gud aldrig glömmer oss även om vi glömmer bort honom.
Tack och lov att också språket är större och mer mångfacetterat än människas funderingar!
