Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Ett halft centennium

19 jul , 2020, 11.14 Markus

 

Ett par jag känner firar sin femtionde bröllopsdag i dagarna. När man själv inte ens är femtio år gammal, känns det som en fantastisk lång tid. Att vara gift (med samma person) i femtio år är onekligen något av en bedrift.

Man kan förvisso anta, att även om man varit gift med samma juridiska person i femtio år, har den personen ändrats under åren. En person över 70 har säkert ändrats ett antal gånger sedan den var drygt 20 år gammal. Livets olika händelser och efarenheter påverkar personen. På gott och ont. Därmed har man haft förmånen att vara med många olika personer, om än i samma skal.

När man följer med par som varit länge tillsammans, är det lite roligt att notera att vissa saker inte ändras. Som t.ex när de ena påpekar åt den andra om något (irriterande) den andra gör. Man kunde tycka att det efter 50 år börjar vara osannolikt att just detta störande manér el dyl. kommer att ändra eller upphöra. Och andra sidan vore det kanske dags efter 50 år att se över sina manér. Kanske skaffa något nytt manér i stället?

Skall bli intressant att se om vi som är födda på 1970-talet och senare kommer att fira guldbröllop i samma utstreckning som de tidigare generationerna. Antagligen inte, om man ser på skilsmässostatistiken.

Kanske kunde framtida guldbröllop handla om att man varit gift i 25 år, alltså att 25+25 = 50. Kanske 25 år idag motsvarar 50 år förr?

Eller att man räknar ihop alla år man varit gift med någon överhuvudtaget, såvida man varit gift många år. Det blir antagligen lite konstigt, så kanske bäst att skippa den tanken.

Hur som haver, att vara gift 50 år med samma person är en bedrift och bör därmed hyllas. Således alltså en hyllning till paret.

Må väl.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *