Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Julkärvar och annat smått och gott.

3 Dec , 2019, 23.00 nanna

 

Det är många ålderstecken här nu. Eller kanske det är mognads-tecken. Förutom diverse hälsonojor och kisande då man ska försöka få fast en text, så bjuder denna vinter på åtminstone två icke tidigare skådade nyheter. Den ena är att jag till första advent har glänsande golv. Jo, jag har bonat dem för första gången i det liv som just ska bli 41 och ett halvt. Det andra är att jag just nu sitter i min gungstol (även det rätt ovanligt) och – PAM PAM PADAAA – tittar ut på småfåglarna som flyger omkring i äppelträdet här utanför.

Det började med den gammaldags julmarknaden och julkärvarna som gick att köpa där. Och så hade jag hittat en fågelmatare i uthuset, som jag ville hänga upp nånstans mest av allt för att den ser så trevlig ut. Fågelmataren måste ju fyllas med nåt så jag ringde en veteran i fågelmatarkategorin – min pappa. Han har i själva verket ett helt julbord åt fåglarna, med diverse finesser så att inte kråkorna och ekorrarna ska stjäla allt. Jag har aldrig riktigt fäst någon uppmärksamhet vid det där.

Han upplyste mig om att jag kunde köpa till exempel solrosfrön i matbutiken. Det var då jag upptäckte det. DET FINNS MASSOR AV OLIKA MAT FÖR VILDA SMÅFÅGLAR I EN VANLIG MATBUTIK! Det finns havre och nötter och solrosfrön med eller utan skal och talgbollar och fett och allt möjligt. Alltså som man kan köpa bara för att mata fåglarna med. Så jag kunde ju inte motstå. Jag köpte lite allt möjligt och satte upp tillsammans med julkärven.

”Nej, de behöver det väl inte, bara om det är en sträng vinter och det är svårt för dem att hitta mat,” sa ornitologen pappa. ”Men på det här sättet får man ha fåglarna runt omkring sig och man ser dem. Det är roligt att titta på dem.” Och så hängde han upp ännu en talgbit. Vad vi behöver småfåglarna till och varför vi skulle mata dem hade han inget riktigt tillfredställande svar på, som jag tyckte. Det enda jag kunde göra var att förundras över den totala godhet och osjälviskhet som står att finna i ett människohjärta, trots allt.

Så nu sitter vi här då och delar pepparkakor och tittar ut på småfåglarna, jag och katten Imsa. Jag såg honom först inte (pga ögonen), men efter lite kisande kunde jag lokalisera en av våra frassar under en gran i trädgården. Han kollade också in fågelmatandet. Det är förstås den dystra sidan av att både vilja ha katter och fåglar i sin närhet. Men jag tror på människan! Om vi kan lägga pengar på småfåglar som inte ger oss någon nytta så är vi nog kapabla till så mycket mer godhet än vi själva förstår. 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *