Det är semestertider. Det betyder att många i princip inte jobbar men att jobbet det sköter skall rulla på. Det finns rimligtvis jobb där man kan stänga av telefonen och försvinna för ett antal veckor, men jag antar att de jobben blir allt färre. Detta antagligen för att automationen och robotiken tagit över många av de jobben där man endast utför något konkret som någon annan kan ersätta utan att kunskap överförs.
Vilket innebär att när man åker på semester, åker även ens särskilda kunskaper på semester. Vilket i sin tur betyder att någon kollega eller samarbetspartner kan behöva denna kunskap under semestern. I många fall gäller det f.ö. någon sak som kan verka trivial, vilket alltid förundrar mej.
Jag brukar under semestern få några samtal per dag av någon som vet att jag är på semester. Ärligt talat stör det inte mej så mycket, dels för att jag van sedan snart 15 år tillbaka att de kommer, dels för att jag hellre svarar 3 minuter på ett samtal än löser problemet i flera timmar när semestern är slut.
Därför har samtalen en intressant lugnande effekt på mej. När de kommer med regelbundna intervaller vet man att det löper på normalt på jobbet och att problem löses anefter de uppstår.
Visst skulle det vara skönt att inte allt få dem, men det är inte realistiskt så jag väljer att se det halvfulla glaset och njuta av de 23,5 timmar i dygnet under semestern då jag inte gör något jobbrelaterat.
Det man däremot kan göra är att börja följa upp varför behovet för att ringa uppstod. I de flesta fall har det att göra med att man inte informerat eller delat information till någon annan. Att man inte sparat information på överenskommet ställe i filservern (molnet) utan har det bara på sin egen dator. Så bara att gräva fram den stora spegeln och ta en titt på sig själv.
Sedan kommer det ett antal samtal där personen egentligen vill få bekräftat en sak de redan vet eller antar. Man får ju vara tacksam för förtroendet kollegan har till ens förmågor, men det kan också vara ett tecken på bristfälligt ledarskap eller kompentensutveckling. Åter får man gräva fram stora spegeln och titta på sin egen, somriga nuna.
När man tittar i den stora spegeln måste man dock vara barmhärtig mot sig själv. Ingen idé att förstöra sin semester med att fundera på saker man lämnat ogjort, för det har knappast varit med flit.
Sedan tror jag att det hjälper om man ställt in sig på dessa samtal färdigt och väljer att vara tacksam för alla de stunder samtalen inte kommer. Åtminståne jag får mer ut av semestern så.
Må väl.
Många goda punkter du lyfter fram. Fast jag förstår att många har väldigt specifika kunskaper, och är säkerligen därför anställd så måste jag dock lyfta fram detaljen, att om ledningen i företaget skött sitt arbete, skall inte ”vardagliga” samtal behövas ta. Ifall det inte får ordnats av de ersättande, skulle jag se att det är ett bristfall av delad kunskap, eller dokumentation som orsakar att den som är på semester behövs kontaktas.
Dokumenteringen är tyvärr en del av mångas arbetande som missköts. Det i hektiska vardagen bär inte den viktighetsgrad och prioritet som behövs på många arbetsplatser, det anses som arbete man gör då ”det finns lite ekstra tid”. Detta är ngt som enligt mig är väldigt tråkigt att höra. Har även hört om platser var arbetstagarens alla uppgifter inte ens är klara för chefen. Tragiskt.
Mig stör det inte heller om de ringer och frågar ngt, för jag håller med om ställningstagande, att det är bra att veta att sakerna förs framåt även om man är borta.
Nu semester och njutande av sol och glass.