Vardagstro och söndagstvivel

I nöd och lust,nåd,Okategoriserade,Pride

Kärleken är

28 Jun , 2019, 18.54 monica

 

Min första pojkvän satte min värld i gungning. Inte bara under den tid vi sällskapade, utan ännu mer ett par år efter vårt slutgiltiga uppbrott, då det blev klart för mig att han hade tagit steget ut ur skåpet som homosexuell.  Här kändes det som om själva fundamentet för min självbild skakade.

Jag var vid den tiden tämligen nygift och nybliven mor, så den utstakade vägen kändes ganska klar. Äktenskapet med älsklingen och så småningom fler barn, kompletterat med villa, volvo och kanske också vovve. Ändå kändes allt plötsligt osäkert: vem var jag som kunde attrahera en uppenbart homosexuell kille, vem var jag som kunde bli kär i en kille som tände på killar? Tankarna malde på tills förståndet så småningom hann ikapp hjärtat.

Min första kille var – och är-  otroligt rar. Omtänksam, humoristisk och utåtriktad. En gång trodde vi att vi var tvillingsjälar och då var det ju inte så konstigt att vi blev så förälskade, just så som man blir när man är väldigt ung.

Älsklingen, han som under nästan 35 år har somnat bredvid mig, som är far till våra barn och morfar till deras barn, är också en fantastisk man. Modig, pålitlig, rolig och smart. En människa som jag är glad att ha fått växa och utvecklas tillsammans med. Min allra bästa vän, som jag hoppas få leva med tills någondera av oss drar sitt sista andetag.

Bäggedera är män, med den erfarenhetsbakgrund man får av att växa upp som man i Finland. Ingendera blev jag kär i enbart för könets skull, utan för den mix av erfarenheter och egenskaper som utgör just deras personligheter.  Visst har också den sexuella dragningen funnits där, hela tiden, men det skulle kännas förolämpande mot min man att säga att könet är det viktigaste i relationen. En krydda, javisst, men viktigare ändå är personen, människan som jag en gång lovade att älska i medgång och motgång.

Idag, dagen före Pride-paraden, känns det viktigt att få säga just detta: kärlek handlar om mycket mer än kön och könsroller. Kärleken är en nåd och nåd allena: att hitta en människa att somna med och vakna med, att slipas mot i vardagens virvelvatten och fogas samman med genom erfarenheternas kedja. Och kärleken, all kärlek, är Guds gåva.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *