Baby K, min andlige vägledare, utforskar outtröttligt sin omvärld. Ingenting är för litet eller obetydligt för att lämnas oprövat. Minsta trådända och pappas stövlar ägnas samma koncentrerade uppmärksamhet. Det viktigaste i K:s värld är alltid det han just nu sysslar med. Men en så intensiv närvaro har sitt pris: baby K och följaktligen också hans föräldrar kan inte sova.
Med all respekt för min läromästare tycker jag mig ana att hans ringa ålder ännu hindrar visheten från att nå sin fulla omfattning. En livserfarenhet längre än nuvarande tio månader kommer otvivelaktigt att lära mästaren att tillvaron är en balansgång mellan närvaro och distans. Att leva i nuet kräver att man också kan skilja på nu och sedan, lika väl som mellan iver och svalkande likgiltighet.
Det kan ju också hända att baby K godhetsfullt utsätter sig för obehaget att vakna en gång i timmen nätterna igenom för att därigenom visa på vådan av en otyglad entusiasm. Om så är, hoppas hans föräldrar ödmjukt att denna självuppoffring snart får ett slut. De kan nämligen mycket lätt behärska sin iver över att i flera veckor bara ha sovit korta ögonblick i taget.
Inte bara yttre fenomen utövar en oemotståndlig dragningskraft på baby K, också det inre livet kräver uppmärksamhet. I munnen, centrum för alla viktiga upplevelser, har det vuxit fram fem vassa kanter som tungan hela tiden behöver känna på. Och visst är ju själva tanken skrämmande: ur gommens blanka mjukhet stiger det fram vassa eggar som skär sönder ytan och ropar efter tuggmotstånd – om det så handlar om torrt rågbröd eller djupa själsliga insikter!
Så vad lär jag mig då av min andlige läromästare i detta skede av vårt gemensamma liv? Jo, för det första: att livet inte bara kan gå ut på att samla nya upplevelser. Om jag rusar på, allt vad tygen håller, hela tiden kommer jag till slut att förtäras av min egen eld. För det andra: mina val påverkar dem som lever nära mig, vare sig jag tänker på det eller inte. Och slutligen: ur det allra mest privata växer de största utmaningarna, de som bara kan nötas ned tålmodigt idisslande av tillvarons hårda brödkanter.
Så, dyraste vägledare, din lärjunge tuggar vidare. Du kan koppla av och unna dig att sova gott, för din egen skull och för dina föräldrars.
