Finns det ännu en kamp? Kvinnodagen började som ett socialistiskt initiativ, med syfte att få till stånd rösträtt för kvinnor.
Men idag? Allmän och lika rösträtt infördes av lantdagsordningen år 1906 – den mest radikala i hela världen på sin tid. Mission accomplished? Hur ser kampen ut idag?
Idag ser jag en kamp för jämställdhet – för mäns och kvinnors lika värde, lika rättigheter och lika skyligheter. Feminism ser jag som ett förhållningssätt som utmanar det patriarkala paradigmet, som ser det manliga könet som överordnat och dominant. En feministisk teolog är den som också tolkar teologiskt innehåll så att det blir inkluderande och jämställt.
Inför kyrkoherdevalet i höstas sa jag i en intervju att jag hoppas att ingen röstar på mig för att jag är kvinna, utan för att de tror på min förmåga att leda. Nu i efterhand är jag glad över att den lokala tidningen plockade upp det citatet – mitt på sidan, med stora, röda bokstäver. Varför folk röstar som de röstar vet ingen annan än röstarna själva. Men såhär i efterhand betraktat, var det en bön om jämställdhet. En vädjan. Hade jag blivit vald på grund av att jag är kvinna eller trots att jag är kvinna hade det inte varit jämställdhet. Och då hade jag nu levt med känslan av att jag inte är här för min egen skull, utan på grund av ett format jag har.
Ja, det finns en kamp att föra för jämställdhet. Vi har en bit kvar att gå innan ingen längre är man eller kvinna, utan alla är ett i Kristus. Och det är en kamp vi alla för, i smått och stort.
