Vardagstro och söndagstvivel

Bön,Livet,nåd

Min tid i dina händer

28 Dec , 2018, 11.56 Mia Anderssén-Löf

 

I min bokhylla finns en bok jag är tveksam till, men som ändå har en dragning jag inte kan motstå. Den heter Långtråkighetens filosofi. Å ena sidan kan jag inte föreställa mig att mitt liv någonsin skulle bli så händelselöst att jag skulle välja att lägga X antal timmar på att läsa en bok om långtråkighet. Men å andra sidan är jag så nyfiken på att se hur författaren närmar sig ämnet. Det är ändå en bok på flera hundra sidor.

Det närmar sig nyår och jag funderar på tid. Vad är tid? Vad är det som gör att tid emellanåt förflyter så snabbt, och ibland så olidligt långsamt? Är tid lika med utveckling? Tid indelas ju ofta i epoker utifrån den utveckling som kännetecknar den – bronsålder, järnålder, dataålder. Om ingenting förändras, finns det ju ingenting som indikerar att tid har förflutit. Åh, jag önskar att jag hade studerat filosofi.

Om din personliga historia hade en tidsålder, vad skulle du kalla den? Om du bortser från alla de där epiteten vi lär oss att tillskriva olika livsskeden – medelåldern, ruuhkavuodet, puberteten, småbarnslivet, seniorlivet – och skapar ett eget? Om du på samma sätt som historieskrivningen skulle utgå från det som kännetecknar din utveckling i den här tiden, vad skulle det kunna vara?

Det kunde till exempel vara: fridsökaråldern, äventyrsåldern, inlärningsåldern, prestationsåldern, företagaråldern eller mystikåldern.

Jag tycker om att utvärdera, eftersom det ger mig en chans att ändra kurs om jag inte gillar det jag ser. Eller också är jag nöjd med det jag ser, och då gör det mig glad. Därför tycker jag om nyår, det är ett tillfälle som bjuds mig att stanna upp och tänka till. Vad har varit bra med året som gått? Hur vill jag leva det år som kommer? Vad vill jag utvecklas mot?

”Min tid står i dina händer”, skriver psalmisten David. Tilliten till Gud skapar liksom ett paraply över mitt liv och min tid. Jag räknar med Guds hjälp när det gäller mitt danande som människa – den utveckling, som gör att jag kan vara tillfreds med tidens gång. När jag vänder mig om och ser på åren som gått är jag glad, för jag ser alla äventyren, alla goda möten och frågeställningar, all kärlek. Ett liv som mognat något. Och jag tackar Gud för att jag just nu mår så bra att jag kan se det så. För det är inte bara ett val, inte bara en optimistisk strategi, utan också en gåva.

Allt gott i det nya året!

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *