Jag vill ha mer jul. Denna fullspäckade vecka vill jag ändå ha mer jul. Mindre kommersialism och kanske mer fasta i advent och frossa när det är fest. Men definitivt festligare adventsgudstjänster, fler tillfällen att sjunga samma julsånger om och om igen, ljus i fönstren, lediga dagar att stå med familjen kring köksbordet och baka pepparkakor eller rulla lussebullar, fler julkort, många luciatåg, jag vill koka knäck och göra min egen kola, jag vill ge och jag vill få klappar. Jag behöver det.
Jag vill vakna på morgonen i advent och höra tre-åringen fråga: ”Kan vi öppna en lucka nu, nu när vi har sovit?” Se hans iver över att jultomten ska komma. Faktiskt inte så mycket över julklapparna som det att tomten ska komma. Jag vill öppna lådorna med julpynt och se mitt hem förvandlas i förberedelse för fest. Jag behöver det.
Vi problematiserar gärna vårt julfirande, och jämställdheten i lucia-tågen, stressen kring mat och julklappar och städning och överflödet kring våra middagsbord är säkert gott att ventilera. Jag bara önskar att vi inte problematiserar bort julfirandet. Som många andra har jag bojkottat julen några gånger, som den gången jag stannade i Brasilien över julen. Den gången jag helt slumpmässigt hittade avlägsna svenska släktingar som bjöd in mig till sitt mycket svenska julfirande. Den gången jag fick uppleva en mer traditionsrik jul än nånsin och jag fick stå och rulla lussebullar i sommarvärme och för första gången doppade i grytan. Efter det vill jag inte vara utan julen.
Jag behöver julen och hela väntans tid före. Jag behöver få fira Lucia, oavsett om lucian är en pojke eller flicka, ljus eller mörk, oavsett om alla fått chansen att vara Lucia. Det måste väl vara något värt att få vara tärna, stjärngosse och pepparkaksgubbe också? Och jag behöver att inte tända julgranen och julkorsen förrän klockan 18 på julafton, som min farmor var noga med.
Jag behöver det därför att jag behöver någonting beständigt i en värld och ett liv där ingenting är beständigt. Jag behöver julen för jag behöver rytmen av tidernas växling. Jag behöver skillnad mellan vardag och fest, mellan det som är vanligt och det som är heligt.
I år blir det helt tydligt inga julkort. Inte för att jag bestämt det eller prioriterat bort det. Men det hinns inte med. Ifjol var det pepparkaksbaket som uteblev. Och då får det vara så för jag vill ha allt det goda med jul, inte dåligt humör. En fest som gläder mest och ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro.
Kära jul,
Kom barnaglad och hjärtevarm
I världens vintertid.
Vi behöver dig.
Brasilien, dopp i grytan, julgran, julkors, julstress, Lucia
