Nu är det midsommar och då borde man säkert skriva om något lätt och glättigt. Som att det var rekordstora vågor igår och vi fick hela strandberget tvättat på landet, när naturen skötte det själv.
Det som naturen däremot inte tycks kunna fixa är alla de pöllhuvud som finns på internet. Dessa människor finns i många fall även utanför internet, men de får utlopp för sin pöllighet på internet. Sedan är många av dem säkert bottar (botar?), alltså väl programmerade datorer, som genererar innehåll utan mänsklig interaktion. Bottarna brukar dock inte vara direkt osakliga utan främst argumentera propaganda.
Man får och skall vara av olika åsikt, men allt har en gräns. Ett nytt lågvattenmärke, såvida ett sådant ens finns på internet, är diskussionen som går kring den sågande riksdagsledamoten som i fyllan var synnerligen osaklig mot en kollega. På arbetsplatsen. På arbetstid.
Fyllgubben blev förvisso dömd till böter, men tyvärr blev det ett startskott för sådana osakligheter på internet att man (nästan) blev förvånad. I korthet: all den hatretorik som dessa pöllhuvud brukar normalt reservera för invandrarvänliga personer användes nu mot offret. Allt det normala från kommenterer om utseende till våldtäkt till önskan om att personen skall dö. Ja, tyvärr är detta det normala, alltså att man önskar att någon skall bli våldtagen och/eller mördad.
Vi kan inte har ett samhälle där man kan bete sig så. O andra sidan borde vi inte ha ett samhälle där människor mår så dåligt att de kan häva ur sig sådant. I den stundande social-och hälsovårdsreformen verkar all fokus vara på hälsovård även om man efter 10 minuters surfande på internet kan konstatera att vi har en oerhört mängd förebyggande (mental)vård som behöver verkställas. Akut.
Lösningen kan omöjligen vara att begränsa tillgång till internet utan snarare att försöka förstå och åtgärda det illamående som finns i bakgrunden till detta behov att spy galla.
Tills dess måste vi hjälpa och stöda dem som blir utsatt för hatkampanjer. Aktivt och synligt.
