Denna vecka har BUU-klubben talat om kroppsmedvetenhet, vilket grovt förenklat betyder att man bl.a bör känna till gränserna för fysisk närhet. Envar har rätt att definiera hur mycket fysisk närhet man vill ha och andra bör respektera det.
Ämnet är delvis könsrelaterat och därmed lite besläktat med #metoo-kampanjen, men mycket av det är oberoende kön.
Som en förälder som försöker hålla sej a jour med denna sortens fenomen försökte jag förklara åt femåringen vad detta handlar om. Frun hade tipsat om att man kan tala om ”baddräktsområdet”. Baddräktsområdet är det område på kroppen som täcks av baddräkten och det området är privat. Där skall ingen utomstående röra en.
Utrustad med detta goda tips skred jag till verket. Stängde av Nintendon och berättade att nu skall vi tala lite om en viktig sak. Att det är jätteviktigt att inte röra andra på baddräktsområdet och att man inte skall röra andra personer där heller. Att det är viktigt att respektera andras privata områden osv osv.
Jag utgick från att detta är ypperlig pedagogik, för vi är ganska ofta i simhallen och därmed är analogin med baddräkten helt klockren.
Resultatet av vår lilla diskussion var att femåringen trodde att jag på ett lite konstigt sätt berättade att vi skall åka till simhallen….. Barnet blev glatt, då det trivs bra i simhallen. Inget av det djupa i mitt budskap gick fram, då barnet började tala om karelska piroger med äggsmör. Vi brukar köpa en sådan i simhallens café efter simningen.
Så det enda jag lyckades med var att skapa ett falskt hopp om besök till simhallen och karelsk pirog med äggsmör. Får jobba på bättre metoder eller snarare kanske bättre pedagogik.
Tills dess får jag försöka föregå med gott exempel. När jag följer med hur alla de barn vi ser i vår vardag (dagis, förskola, lågstadie) behandlar varann, så är jag inte väldigt orolig över kommande generationer. De kan nog respektera varann ganska bra.
Problemet är vi äldre generationer, som ännu har en lång väg att gå. Vi får jobba lite hårdare.
