Vardagstro och söndagstvivel

Ekofasta

Massans styrka

12 Mar , 2018, 23.30 simon

 

Vi lever i ett allt mer individualiserat samhälle. I takt med att arbetslivet kräver allt flexiblare, personligt engagerade och målmedvetna individer, blir också högarna av böcker om självförverkligande och självhjälp allt större i i våra bokhyllor. För att vara framgångsrik sägs det att man bör hålla sig framme och hävda sig själv. Ord som solidaritet och altruism står inte så högt i kurs.

När vi överbetonar individen och hens ansvar glömmer vi lätt bort den styrka som finns i kollektivet och i massrörelsen. De folkrörelser som påverkar och tvingar beslutsfattare att göra världen till en bättre plats att leva i. Kvinnosakskvinnorna, apartheidmotståndarna, arbetarrörelserna, fredsaktivisterna och t.ex. NGO-organisationer som Amnesty och Greenpeace har gjort skillnad på grund av att de varit just massrörelser. Då klyftan mellan hur makthavare och folk ser på samhället är stort talar man om ett slags demokratiunderskott. Då är det dags för kollektivet att träda fram på gator och torg.

Den nordiska demokratin föddes på sett och vis ur folkrörelserna. De var rörelser som uppstod på 1800-talet ur breda folkliga behov med det gemensamma draget att de samlade frivilliga människor. Rörelserna ville bryta maktmonopol, ekonomisk ojämlikhet och främja medlemmarnas frihet och rättigheter.

Vi tar många av folkrörelsernas uppnådda resultat för givet. Få ifrågasätter idag kvinnors rätt att rösta, gemensamma kollektivavtal eller intresseorganisationer som förespråkar 40 timmars arbetsveckor och semestrar. Men kanske finns det en känsla av att ”allt redan är klart och uppnått” som ligger bakom att intresset för politik har minskat. Eller en uppfattning om att politiken verkar ha förlorat sin visionära kraft och möjligheten att skapa förändring.

Därför var det spännande att se hur aktivisten och folksångaren Joan Baez, som nyligen gästade TV-programmet Skavlan, talade varmt om den aktuella starka ungdomsrörelse som växer till sig i USA och kämpar för strängare vapenkontroll i landet. Hon jämförde rörelsen med 1960- och 70-talets proteströrelse mot Vietnamkriget.

En av orsakerna till den s.k. ”arabiska våren” 2010 var de stora möjligheterna för människor att, genom internet och sociala medier, i ett auktoritärt samhälle kunna nå varandra och kollektivt organisera demonstrationer och utbyta erfarenheter och information. Även i Finland har jag upplevt att internet på åtminstone en punkt har främjat demokratin och känslan av delaktighet och möjlighet att påverka, nämligen de digitala namn- och adresslistor på olika medborgarinitiativ som förekommer på nätet. Det är mycket lättare att klicka fram 50 000 underskrifter på en nätsida än att t.ex. skida runt Finland och knacka dörr för att samla namn som under förryskningstiden 1899.

Metoo-rörelsen ett exempel på hur en gemensam kampanj visat sin styrka genom sin omfattning och sitt kollektiva engagemang. Utan de tusentals berättelser, upprop och namnlistor hade givetvis inte kampanjen haft samma slagkraft. Tillsammans är vi starkare.

Tiden är ingalunda ute för folkrörelserna. Jag tror att de behövs och är viktigare än på mycket länge. Men nu gäller det kanske inte nykterhet eller väckelse som i mitten av 1800-talet. Den allra största utmaningen vi har idag är klimatfrågan och det faktum att människor helt enkelt kommer att vara tvungna att ändra på sina levnads- och konsumtionsvanor.

Eller visst är det ju en ny väckelserörelse. Det är hög tid för homo sapiens att väckas ur sin bekväma ”konsumtionskoma”. Förutom för jämlikhet bör framtidens folkrörelser kämpa för en ekologiskt hållbar framtid även för kommande generationer.

, ,

2 kommentarer

  1. Eva skriver:

    Mycket bra, Simon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *