Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

På tvären gick lite snett

28 Oct , 2017, 19.20 Markus

 

Under mina år som bloggare har jag försökt undvika att kommentera andra bloggares och skribenters texter, då det sällan leder någon vart. Nu upplever jag dock att det behöver göras.

I Kyrkpressen skrev en person som jag inte känner en något konstig På tvären-kolumn. Då jag inte aktivt läser Kyrkpressen vet jag inte om detta är kolumnens vanliga syn på världen, men lite konstig verkar den vara.

Texten är skriven av en person som på basen av namn och bild verkar vara en vit medelålders man, men jag låter det vara osagt så att ingen blir sårad om så inte är fallet.

Kolumnen verkar handla om hur #meetoo-kampanjen kännats lite ångesfylld för skribenten, då han (?) känner sig osäker på hur man skall bemöta kvinnor utan att det skall anses vara trakasseri. Han förespråkar inte trakasseri utan tar nog klart avstånd, men jag får en känsla av att han tycker att det är lite komplicerat att förstå när man trakasserar och när man inte gör det.

Det finns ett oerhört enkelt sätt att få reda på: man frågar. Det finns inget fel eller farligt i att uppriktigt säga att man är en medelålders man och nu är man lite osäker på om ens beteende upplevs som trakasserande eller beklämmande.

Ett relativt enkelt sätt i en arbetsgemenskap är att ha fokus på själva uppgiften, inte vem som utför den. Och speciellt inte göra några antaganden på basen av den uppfattning man har om personen i fråga, oavsett kön.

När det sedan kommer till könsrelaterade frågor så lönar det sig alltså att fråga vad som anses vara OK. Om man uttryckligen vill ragga upp bruden så är machofasoner från 1950-talet antagligen ändå inte rätt approach, vilket antagligen kommer att upplevas som trakasseri.

Tafsande och osakliga kommentarer kan man lämna helt ogjorda, för de anses nästan alltid vara trakasseri. Våldtäkt är ett brott. Bara så att det inte förblir oklart för någon.

I kolumnen nämner skribenten ett kristet lärjungaläger på Hawaii där gruppen kommit överens om att kvinnor inte klär sig provocerande. Det låter ju helt absurt. Varför i h*lsike skall kvinnan klä sig så att det inte provocerar männen. Kanske är manliga lärjungar på dessa läger grottmänniskor eller personer med dålig impulskontroll? Någon annan logisk förklaring finns nog inte. Om man är osäker kan man googla ordparet ”victim blaming”, så kan man lära sig mera om det verkligen är en lösning att kvinnor inte går i bikini.

Avslutningsvis inbjuder skribenten läsaren till att kalla honom ”naiv, gammaldags eller konservativ” och det lovar han bjuda på. Det tackar jag för och väljer att göra det.

 

 

2 kommentarer

  1. Lasse Lindqvist skriver:

    På något sätt kan jag förstå ångesten och tycker också att ”meto”- debatten hamnat fel och olika låsta skyttegravar.
    Om Det fromma lägret i Stilla Havet – själva proklamationen är galen. I stil med konservativa imamer.
    Om jag som en äldre man ransakar mitt liv, måste jag väl ngn. gång gjort fel.
    Det handlar mycket om att ge och läsa rätt signaler.
    En episod för omkr 60 år sedan.
    Hade som 19-åring uppvaktat en flicka, vi träffades några gånger. När vi skildes gav jag henne en puss på pannan. Sedan blev hon ”väldigt upptagen”. Frågade hennes väninna. Fick svaret ”Du din torris!”
    Jag lärde mig aldrig. Men jag förstår skillnaderna.

    • Markus skriver:

      Hej Lasse,
      det är inte helt okomplicerat att tyda alla signaler, men har själv klarat mig någorlunda genom att inte vara så framfusig. Har följt mitt eget råd till den grad att det faktist var frun som friade till mej….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *