”Ödelagda hus, ruiner, stenmurar och tak som rasat in. En taverna och några härbärgen. En åsna och någon vildhund. Byn Foncebadon. Jag har läst om att det just här kan vara bra att ha en stav för att hålla hundarna på avstånd. Kändes lite som att leva i en Vilda Västern-kuliss. Byn kan nog inte leva av något annat än de pilgrimer som passerar.” 13 sept 2012
För ganska exakt 5 år sedan, i september 2012, gjorde jag en minnesvärd resa tillsammans med mina föräldrar. Vi hade alla länge drömt om att kunna gå den gamla pilgrimsvägen – el camino – tvärs igenom hela Spanien från Pyrenéerna till Santiago de Compostela vid Atlantkusten. Vandringssträckan på ca 800km skulle genomföras på ungefär en månad.
Vandringen krävde naturligtvis förberedelser och planering, men en av de mest påtagliga känslorna under hela månaden var ändå känslan av att inte behöva planera dagen och almanackan överhuvudtaget. Man tog saker som de var och som de blev, utan stress för något alls. Så länge man fick i sig mat och vatten och hade tak över huvudet till natten så hade vi lyckats. Ett bekymmerslöst pilgrims-, vagabond- eller luffarliv var det.
En annan sak som blev viktig var den gemensamma tiden, strapatserna och erfarenheterna som månaden gav oss familjemedlemmar. När man är barn är det naturligt att familjen gör semesterresor och utflykter tillsammans, men när barnen blivit vuxna reser de kanske mer sällan med sina syskon och föräldrar. Den naturliga familjekontakten begränsar sig till allt färre kortare tillfällen.
Men det skulle inte behöva vara så. Sätt in lite kvalitetstid med syskon eller föräldrar i din kalender. Man behöver ju inte gå en månad tillsammans i Spanien, fast jag kan säga att också det nog lönar sig om du bara har den möjligheten. Jag tillbringade nyss en vacker höstsöndag med mina syskon på en kortare utflykt i Finland och vi konstaterade att det skall bli flera gemensamma turer och upplevelser i fortsättningen. För tiden är trots allt oviss och begränsad, liksom livet.
”En lång vandring är nu avslutad. Vi har mött många mänskor på vägen. Medvandrare, lokalbefolkning, mänskor som har hjälpt oss på olika sätt. Hundratals har önskat oss buen camino och vi har önskat dem detsamma. En del har bett oss be för dem när vi kommer fram. Själva har vi burit många kära med oss i våra tankar under vägen, och varit tacksamma över alla som kommit ihåg oss på olika sätt under den här speciella tiden på den urgamla pilgrimsvägen.” 25 sept 2012
(Läs hela resebloggen på camino.djupsjobacka.com)
familjeliv, kvalitetstid, pilgrimsvandring, Simon Djupsjöbacka
