Vi har nyligen flyttat och har varit i behov att skaffa möbler. Eftersom vi söker efter vissa typs möbler har det varit klokt att kolla olika handelsplatser för använda möbler på nätet. Det betyder också att man gör affärer med privatpersoner och inte företag.
Jag har hela mitt yrkesverksamma jobbat med att sälja och köpa, så gör det med en viss rutin och ”kyla”. Det betyder att det tidvis blir konstiga missförhållanden, när någon säljer ett arvegods och jag tänker krasst marknadsekonomiskt: måhända att byrån är från moster Agda, men den är ändå bara värd 50€ enligt mej. Det har heller ringa betydlse att någon möbel som ny har kostat 1000€ om det högsta budet man nu får är 100€. Man måste ju inte sälja om de känns för billigt. Människor reagerar förvånandsvärt starkt i sådana situationer, men jag har kommit fram att det kanske inte har med själva möbeltransaktionen att göra.
Eftersom vi köper möbler till en familjelägenhet, köper vi av personer som inte mera behöver möbler till en familjelägenhet. I bästa fall ett medelålders par vars barn flyttat ut, men tyvärr oftare en skilsmässosituation. Eller dödsfall.
Det gör dynamiken lite konstig, när man köper en möbel av någon som kan ha behov av att tala av sig och berätta om någon situation som anknyter till möbeln.
Jag har under de senaste veckorna hämtat möbler från hem som håller på att delas och man tydligt märker att det är något konstig med dynamiken. I de flesta fall har affären gjorts med frun i huset, vilket kan vara ett rent sammanträffande. Eftersom jag är relativt pratglad brukar jag tala med säljaren om dittan och dattan medan jag inspekterar möbeln, betalar och börjar lyfta ut den.
Den säljande parten har nästan alltid först varit reserverad, men efter en kort stund börjat tala om olika saker. Ofta något som gäller möbeln.
I morse hämtade jag en liten bokhylla från en lägenhet. Damen berättade att möbeln inte mera behövs, eftersom hon efter skilsmässan inte får den att rymmas i sitt nya hem. Då gäller det att hålla masken (medan man lyfter något som väger 45kg) och vänligt delta i diskussionen utan att gå på djupet. Jag vet inte exakt vad man borde säga, förutom att det är beklagligt att möbeln inte mera rymms och att man lovar hålla bra hand om den.
Men man kan klart se att personen skulle vilja tala ut. Kanske komma i kontakt med någon i likadan situation eller så? Personen kan vara i behov av diakoni i dess olika former.
Skulle därför rekommendera alla som jobbar med diakoni att tråla genom möbelannonser, där finns många potentiella kunder. Man lär sig ganska snabbt att lista ut när någon kan vara i behov av diakoni, t.ex då det direkt står i annonsen att ”säljes pga. skilsmässa”.
