I veckan hände något lite udda. Jag kom hem från jobbet på kvällskvisten och vid dörren kom barnen glatt och hälsade på mej. Eftersom det var regnigt hade jag ett paraply, som jag ställde i paraplystället i tamburen. Därefter gick jag mer eller mindre rakt till matsalen och satt mej vid matbordet. Som i en dåligt regisserad TV-serie från 1950-talet kom frun precis då intågandes med en rykande ugnsform och hela familjen inledde dagens huvudmåltid när frun i huset serverade mat på tallrikar.
Frun och jag insåg det absurda i detta och ganska snabbt därefter började vi skratta. Det är helt enkelt inte så vi fungerar. Visst äter vi vid ett matbord och försöker att äta hela familjen samlad, men det var något absurt med stereotypin där frun väntar hemma med välkammade barn tills familjen överhuvud kommer hem och dagens huvudmåltid kan inledas.
Tyvärr har vi rökförbud hemma, annars skulle jag har dragit mej tillbaka till biblioteket med en cigarr, dagens tidning och en kupa god konjak. Sedan har vi, tekniskt sett, inte ett bibliotek heller. Vi har alla bibliotekskort men det är inte riktigt samma sak. Har förstått att man inte får röka cigarr och dricka konjak på bibban heller. Äsh. Inte för att jag röker, för den delen. Men om vi hade haft ett bibliotek och jag rökt, skulle jag har gjort det. Fast jag läst tidningen redan på morgonen, men ändå.
Jag är väl medveten om att jag lever i en rödgrön bubbla där vi inte gör så stor skillnad mellan könen, men för mej skulle det vara oerhört främmande att en fru (eller sambo eller registrerad partner) skulle vänta hemma med maten på bordet. Vad skulle den människan göra resten av dagen då? Jobba halvtid för att kunna komma hem och laga mat? Stanna hemma hela dagen för att laga mat? Måste vara riktigt jävla bra mat i så fall, om man har hela dagen på sig.
Den som hinner först brukar laga (eller värma) mat hos oss. Det varierar lite från dag till dag och vi har egentligen inte något system. Kanske vi borde ha men vi har med frun båda ganska oregelbundna tider pga. förtroendeuppdrag och jobbresor, så det är inte helt okomplicerat att få det pusslet att gå ihop. Därför händer det ganska ofta att maten anländer (på cykel, naturligtvis) från en närliggande förplägnadsrörelse. De har en ypperligt laxsoppa som är överkomligt prissatt. För er ovetandande så är ”förplägnadsrörelse” det i lagen använda benämningen för en restaurang, ”ravitsemusliike” på finska. Om ni vill läsa mera om just det så kan ni göra det här.
På något sätt tycker jag att det är oerhört fint att vi har en situation där vi utbrister i spontant skratt när frun kommer med rykande grytor till familjens middagsbord.
Att vi inte planerat att i vår familj lagar båda makar mat. Det är helt naturligt och självklart. Visst finns det tider då den ena föräldern har större ansvar för utfordringen, men det går någorlunda jämnt ut. Nu minns jag inte riktigt hur det var under de perioder frun var hemma med barnen, men har inte i aktivt minne att det skulle ha varit dramatiskt olika då. Frun kanske minns något helt annat?
Denna midsommar vi löst problemet på ett mycket smidigt sätt. Vi är på lande med farmor och farfar och kommer närmast till färdigt dukade bord. Ett oerhört behändigt system…. kan rekommenderas.
P.S. Vi kan ta det med andra hushållssysslor och metaarbete i ett annat inlägg.
Glad midsommar!
