Hur ska vi göra med dukningen i år? Släkten växer och vi är snart för många för ett enda långbord. Men vi är traditionalister. Jag och min kusin stämmer av menyn för midsommaraftonens middag ute på stugan.
På radion intervjuas en sjöräddare, som är lättad över att vädret ska bli kyligt. Samtidigt går diskussionen het över den nya alkohollagen, som regeringen kom överens om igår. Är det någon annan som tycker det börjar bli trångt med den här flodhästen i vardagsrummet?
Finländarnas varma relation till alkohol kostar för mycket. För många slagsmål, för många döda, för många obekväma situationer. Med den nya alkohollagen förväntas 150 fler dö per år. Det är väl ungefär sex högstadieklasser eller 22 förskolegrupper. – Är jämförelsen för grov? Det kan hända. Men också de, som otåligt väntar på att Alko ska öppna, som darrar på händerna, som blir vresiga och hallucinerar, har varit barn en gång. Med klara ögon, sommarfräknar och färgglada tennisskor.
”Om det är så, att vi lättare kan bejaka ansvaret i mötet med barn, behöver vi kanske ta oss en funderare på vad det betyder att kunna känna igen barnet inom oss själva och i vår nästa”, som biskop Björn Vikström sa.
Jag vet många som tar ett glas vin, kaffe med konjak eller en whiskey som en guldkant. Men jag vet också många som undanber sig nattvardsvin, eftersom en enda tesked kan starta den onda cirkel de lyckats ta sig ur. Därför hjälper det inte nödvändigtvis att gå till sig själv – ”Jag har inga problem med starköl i affären” – för när det gäller alkohol är människor väldigt olika. De hjälper inte ens att gå till de flesta. Jag önskar att den långsammaste bestämde takten, så att säga. Så borde det vara, om vårt samhälle ser varje liv som ovärderligt. Men är alla liv lika värda i Finland idag? Eller är det bara de produktiva som är önskade?
Min treåring har nu blivit så bra på att uttrycka sig, att det inte bara är blicken som avslöjar att han reagerat på något. ”Mamma, varför går du så fort?” ”Vad tänker du på? Du ser ledsen ut.” Han imiterar mig med precision: ”Åh! Jag blir så trött!” eller ”Gör som du vill, lilla vän”. Med en så lyhörd och skarpsynt liten följeslagare, är jag rädd att redan ett par glas vin skulle göra mig förvirrande främmande för honom. Och eftersom han är absolut beroende av oss några vuxna, vill jag inte sätta den tryggheten i gungning för honom.
Bra skrivet om alkohlens negativa föjder! Ha en skön midsommar!
Kram Anette
Tack, önskar likaså dig och de dina en skön midsommar! Kram!
Tack – Läste den först nu den 21.7