I Stilla veckan är det kanske lämpligt att fundera lite kring oljud. Vårens lövblåsare, t ex. Ja, den är inte nån trevlig liten vårfågel. Jag hoppas verkligen att det faktiskt är mycket angenämare jobb för dem som använder lövblåsaren, än att kratta och sopa på gammaldags vis. Jag vill ju inte gnälla en större arbetsbörda på nån. Men ibland undrar jag om lövblåsaren faktiskt är det bättre alternativet. För oss som bara ska sopa trottoaren framför huset? Irriterande är den i alla fall. Och den är bara ett uttryck för en tidsålder då ”motorn har drivit bort änglarna”. (Jorge Carrera Andrade)
På allvar blir det svårt att hitta platser på jorden där det är tyst (lyssna till Gordon Hempton om det). Och det finns forskning som tyder på att teknikens eviga susande och brummande omkring oss kanske inte är lika vil- och hälsosamt som vindens sus i säven eller ett träds regnsång. (Ja, träd låter olika i regnet, och man kan höra snön falla!)
Allt ljud är visserligen inte oljud, och allt oljud kan vi tyvärr inte undvikas. Vi lever i den värld vi lever i och med det tempo den har och är dessutom inte ensamma om det heller. Men det finns tillfällen där vi själva kan välja. Sku det kanske vara dags att nån gång låta radion vara avstängd, eller att ta till krattan istället för lövblåsaren? Att upptäcka något av en hälsosam och stillsam ljudmiljö – åtminstone ibland?
