Jag (vi) har 4 barnbarn, två av varje sort. Två sexåringar och två fyraåringar. Bra typer. Borde ha gjort dem först. Häromkvällen satt jag med 4-åriga Ennie i famnen och hon ville läsa en bok för mig. Ja, hon kan tydligen redan läsa eller så har hon bra minne. Boken var en som hon fått från församlingens dagklubb. Den handlar om vilka Gud tycker om. Vi gick snabbt igenom den en gång och sedan några gånger till. Fick reda på att Gud tycker också om barn som kissar i sängen, bråkar med varann och inte gillar fisk, fläsk och gröna ärtor. Alla tycker han om. Det var ett bra budskap tyckte vi.
Att Gud är på vår sida och speciellt barnens finns en bra berättelse om. Den handlar om mamman som tröttnade på att glassen hon köpte alltid tog slut fort. Även om alla i familjen kom överens om att inte ta glass utan att fråga lov så var det snabbt tomt i frysboxen trots att hon inte gett lov. Till sist lade hon en lapp på den nyinköpta lådan med glasspinnar: ”Gud ser dej!” Nöjd trodde hon att saken var fixad tills hon ett par dagar senare öppnade frysen för att plocka ut efterrätten hon tänkt bjuda familjen på. Glasslådan var tom och på hennes lapp hade någon lagt till med spretig handstil:
”Jovisst, men han skvallrar inte…”
P.s. Förlåt Ennie för fotot…men du är bara för bra på den så jag måste använda den. (Även om du kommer att vara arg på mig när du blir tonåring)
