För ovanlighetens skull har jag på sistone hört ett flertal formellt kompetenta predikare tala. Det knappast är en stor nyhet att skillnaderna är ganska stora. En kunnig talare anpassar förvisso sitt tal enligt åhörarna, men en viss grundton förblir oavsätt lyssnarskara.
Det som slog mej var hur olika retoriken var, även om talen handlade i princip om samma saker. Den stora skillnaden verkar vara hur predikanten ser på världen. En av predikanterna verkade se världen någorlunda delad där det finns vi och dem (där ”dem” är något av ett hot eller åtminståne en otrygghetsfaktor). Att vi måste hålla ihop och köra vårt eget rejs, för så gör också motsidan.
Denna ”vi mot dem”-retorik är ganska främmande för mej. Visst har jag hört den på TV när diverse politiska populister eller fackpampar driver sin sak, men har tidigare inte upplevt den bland kyrkans folk. Det beror antagligen på att jag inte umgås så mycket med kyrkans folk eller rättare sagt umgås främst med folk som har en världsbild snarlik min egen.
Att kommunicera via hotbilder känns inte bra. Speciellt inte om det bland åhörarskaran finns personer som inte själv kan bedöma vad som är fakta och vad som är subjektiv åsikt. Själv vill jag inte kommunicera via hotbilder men kan anse att kommunikation via hotbilder är en hotbild i sej själv, just på grund av att åhöraren inte nödvändigtvis kan bedöma innehållet på rätt sätt.
Bäst att inte trassla in sig i detta för djupt, det blir för komplicerat. Själv tänker jag fortsätta att främst lyssna på sådana som talar om godhet, gemenskap och positiv världsbild. Det passar mej bättre än hotbildskommunikation.
