Började idag osökt fundera på arvssynden. Insåg sedan att senast jag funderade på detta var för ett par år sen på sommaren – ungefär vid samma tider.
Tankebanan var även då den samma: hur kan någon ha resonerat sig fram till att små barn vore syndiga? Det finns absolut ingen logisk ( eller ologisk ) förklaring till det. Kanske någon bitter barnlös person tänkt så och lyckats marknadsföra tanken med framgång?
Min kunskap i ämnet är naturligtvis mycket begränsad, men har på sätt eller annat kunnat förstå de flesta andra stora tankar inom kristendomen. Arvssynden däremot förblir ett mysterium. Anser inte heller att den har något syfte eller funktion. Om man inte kan varken gå eller prata kan man omöjligen ha syndat ännu. Nattvakande föräldrar hinner däremot nog synda för flera personer genom svordomar och tankar som endast brukar uppstå vid grav sömndeprivation, men det är inte bebisen som är syndig, om nu någon över huvudtaget skall vara syndare.
Tror inte att mina tankar kommer längre än såhär. Får återkomma till ämnet om ett par år igen.
