Det nalkas semestertider. Eller om inte ännu semestertider så veckoslut då man borde släppa loss och njuta av sommaren. Det kan vara ganska svårt, om huvudet är fullt av vardagstankar som inte släpper.
Vardagstankar cirklar ofta kring jobb, men inte alltid. Det kan vara allt från en kran man borde reparera till en räkning man tror att man glömt betala.
Ofta handlar det naturligtvis om jobb, förutsatt att man är lyckligt skattad och har ett jobb. Att inte ha ett jobb är naturligtvis väldig stressframkallande och överskuggar vardagen kraftigt.
Om man har ett jobb, är det svårt att få bort tankarna från det där svåra projektet eller allt man lämnat ogjort bara för att man inte hann. Oftast stressar man väl för två saker: 1) få människor tycker om att lämna saker på hälft eller framstå som någon som inte skött sitt eller 2) någon annan måste göra det ogjorda jobbet. Om det är en kollega som får extra jobb så känner man för sin kollega.
Sedan kan det handla om att man känner sig kritiskt till något man gjort och under semestern är det en kollega som kommer att märka vad man gjort. Inte nödvändigtvis något man gjort fel eller dåligt, men man förhåller sig ofta mycket kritiskt till vad man själv gjort. Antagligen mycket mera kritiskt än kollega som hjälper till under semestern.
Varför tar jag upp detta på midsommardagen? Nu är det långbord och blomkransar som gäller. Snaps och sill. Kanske tom. lite solsken.
Jag tar upp det därför för att jag inte tror mej vara ensam med dessa tankar. Att växla om från fullt vardagsläge till att ligga i (sol)stolen utan ett bekymmer är ganska svårt. I varje fall för mej. Det handlar om ett läge man är i. Ett läge där man är i full alert och allt skall gå fort.
Att varva ner tar tid. I går märkte jag att jag tankade info om Brexit från alla möjliga kanaler och sociala medier. Från morgon till kväll och nästan konstant tittandes på telefonen. Jag är inte finansanalytiker, valutamäklare eller politiker, så det var närmast av personligt intresse jag gjorde det. Eftersom det var midsommarafton var antalet inkommande epost och jobbsamtal begränsade, men jag var på högalert. Därför fick Brexitrapporteringen agera substitut för högfrekvent informationsutbyte.
Det finns olika knep för att kunna varva ner. Själv brukar jag börja med att skriva listor på saker som jag borde göra (på måndag). Har fyllt på listan även idag ett par gånger och den börja bli oroväckande lång, men av någon orsak har det en lugnande effekt på mej. Läste nån gång in en damtidning att tricket med listan är att innan man skrivit ner sakerna oroar man sig för att man glömmer bort vad man skall göra. När man ser saken nerskriven lugnar man ner sig, en smula åtminståne.
Att var med sina nära&kära är naturligtvis också ett bra sätt. Inte nödvändigtvis så att man lugnar ner sig, men åtminståne tänker man på något annat. Om hela tjocka släkten är på landet kan det bli lite stressigt, men det är kanske bättre sorterns stress – positiv stress?
Jag skulle gärna höra tips för hur du brukar varva ner och komma in i ett läge där batterierna laddas. Skriv gärna nedan ditt tips.
