Andetag

För ett par veckor sedan satt jag i Rotundan i Campus Allegro och lyssnade på en studerande som presenterade sitt slutarbete. Hon är formgivare och hade planerat inredning till Kulturkiosken, som öppnar i Jakobstad nu på måndag.

Jag visste inte att det finns så många aspekter på inredning!

Brandsäkerhet. Hygienkrav. Budget. Bärande konstruktioner. Kulturhistoriskt skydd. Sådana aspekter utgör ramarna för vad som är möjligt och inte, när man inreder. Analyserna av hur olika inredningar påverkar rörelsemönster och arbetsflöden gjorde intryck på mig. Jag har aldrig tänkt på det, att hur jag rör mig i ett rum, förstås påverkas av hur rummet är utformat. Rummet ger ju själva förutsättningarna för rörelsen. Och det i sin tur, skapar förutsättningar för hur nära varandra vi kommer, hur lätt eller svårt det är att mötas. Och hurudant möte det blir.

”Integrering sker bara genom att man frotteras mot varandra, talar med varandra”, säger kioskens grundare Astrid Nikula i en intervju. Som namnet säger ska Kulturkiosken bli en mötesplats för gamla och nya Jakobstadsbor.

Integrering, enligt ordboken, är en ”sammanställning av sinsemellan olika delar till en komplexare helhet”. Alla enskilda delar – individer och subkulturer – kan hitta sin plats, när vi möts och låter verkligheten vara lite komplex, låter helheten vara lite mångtydig.

Jag tänker mig att rörelsen utåt också är en rörelse inåt. I mötet med en annan möter jag samtidigt mig själv. Jag har kanske aldrig reflekterat över vad jag egentligen menar med fest, innan jag möter en irakisk förståelse av ordet. Att det kanske inte är en universallag, att det ska finnas tårta på en studentbjudning. Eller familj. När jag säger familj menar jag oftast min man och mitt barn, och ibland mina föräldrar och bröder. Men i andra kulturer kan familj också innefatta fastrar och farbröder, kusiner, kanske hela hembyn.

Det är så många aspekter av mitt finländska liv som nu bara är vad det är, utan att jag egentligen någonsin medvetet reflekterat över hur det kommer sig – och om det är så jag vill ha det eller om jag vill försöka bygga något nytt. När jag möter nya sätt att tänka och tolka får jag också lättare syn på mitt eget sätt att tänka och tolka. Jag undrar varför den tanken skrämmer somliga och tilltalar andra?

Du är du och jag är jag. Det innebär att vi, när vi möts, kommer att märka att det finns somt som förenar oss och somt som skiljer oss åt. Men det behöver inte utgöra ett hot. Tvärtom. Det ger oss rum att växa.