Jag älskar frågorna mer än svaren. Ett svar blir alldeles för ofta ett avslut. Som en ändstation på en trevlig resa.
Det behöver förstås inte vara så. Ett svar kan bjuda in till följdfrågor, till kritiska invändningar, till en analys av vad det innebär. Men ofta ges svaret som för att dra samtalet i lås. Som en nödutgång.
Häromdan sprang jag på en gammal bekant, en vän från en annan tid. Hen var inte överraskad över att jag blivit teolog och präst. Jag var inte överraskad över att hen inte åldrats. Inte i ögonen, i alla fall. Blicken var lika nyfiken och klar som alltid.
Hen hade varit på en föreläsning om sorg, som en präst i hens församling hållit. ”När du nu är präst… Det var en sak jag inte förstod.”
Föreläsaren hade förklarat att den som sörjer kan tycka sig se eller höra den döde, men – och det var här frågetecknet hade uppstått – ”kristendom har inte någonting med magi att göra”.
”Alltså, förlåt mig…” sa min vän, ”men vad kallar ni då det där som händer, med brödet och vinet? Det händer alltså ingenting, när…? Jag trodde att ni tror att det är Jesu kropp och blod.”
Jag sa att jag kan tänka mig att föreläsaren menade att kristna tar avstånd från ockultism och utövandet av magi, t.ex. för att komma i kontakt med de döda. Jag skulle hellre använda ord som mystik och mysterium för att beskriva de aspekter av min tro, som är bortom ord, bortom det jag kan förklara och förstå. Som just nattvarden.
Samtalet fortsatte kring mystik och språk, med en entusiasm som jag kände igen. Härliga människa.
Ordboken definierar magi som ”behärskning av omgivningen med övernaturliga metoder som besvärjelser, rituella handlingar o.dyl.” Mystik beskrivs som ”omständigheter som är svåra att förklara med förnuftet och ofta är hemlighetsfulla”.
Skillnaden mellan magi och mystik, tänker jag, ligger i synen på vem som håller vem: är omgivningen i min hand genom mina handlingar och ord – eller är jag i Guds hand genom hans Ord?
Jag förstår att skillnaden kan vara svår att upptäcka. Jag talar om bönesvar och är omgiven av symboler, jag ber och utför ritualer. Jag förstår att det kan se ut som om jag försöker behärska min omgivning genom att manipulera en andlig sfär. Men jag försöker inte kontrollera något. Tvärtom. Jag försöker överlämna min omgivning i större händer än mina.
På min spisfläkt står en ikon. Det är inte för att jag tror att den har någon inneboende kraft. Det är en träbit med målarfärg på. Men jag tror att bön gör skillnad. Och ikonen på spisfläkten påminner mig om det.
