Det är mors dag imorgon. I stället för att panikera med presenten började jag tänka på framtida föräldraskap. När jag själv blev pappa slogs jag av de stora skillader som fanns mellan könsrollerna. Inte minst hur föräldrarna bemöttes olika i rådgivningen, vilket var ganska kränkande. Båda föräldrarna behövs och är viktiga, men den känslan fick man nog inte i rådgivningen då. Kanske det har blivit lite bättre nu? Hoppas det. På sikt tror jag att det kunde synas som förbättrad statistik för separation/skilsmässor bland småbarnsföräldrar.
Nu kanske någon undrar vad detta har med mors dag att göra. Ganska mycket, anser jag. De flesta mödrar tampas med en olovligt stor börda. Fördelningen av hemarbete är inte (i de flesta fall) jämt fördelat och kraven från arbetslivet är stora. Visst finns det glastak, men de kommer på sikt att söndras. I min åldersgrupp upplever jag inte längre att det skulle vara stora skillnader på kön inom arbetslivet. Jobbar inom den privata sektorn, så kan främst tala om den.
Kommer förändningen av sig själv? Nej, det gör den inte. Vi får medvetet jobba mot en mera balanserad framtid där båda föräldrar har lika möjlighet att vara i arbetslivet och med sina barn. Detta gäller alla familjer, oavsett föräldrarnas antal eller kön.
Även om jag alltid förespråkar jämlikhet fascineras jag av de små skillnaderna. Vi var här om dagen i simhallen med barnen. I simhallen finns det två kallvattensbassänger. Den en har +4 och det andra har +5. (Fråga inte varför det är en grads skillnad mellan bassängerna.) Brevid den ena bassängen stod fyra pojkar i kanske 10-årsåldern. Det var ett himmelens oljud när de doppade sina tår i vattnet och sedan hejade på varann för att sätta in hela foten. Mycket oljud men lite action, som sagt.
Samtidigt följde jag med hur dottern sakta men säkert, glatt sjungades en sång av Robin, traskade in i +4-bassängen. Väl nere i bassängen övade hon en liten stund den koreografi som hör till sången. Sedan steg hon upp, fortfarande sjungades sången av Robin. Inget drama.
Vi träffade pojkarna lite senare i bastun, där de delade historier om sina bravader i kallvattensbassängen. Dottern satt tyst och tittade på med en road min.
Vad lär vi oss av detta? Om det skall bli en förändring måste vi lära oss att notera de bästa insatserna, inte det högsta ljudet. Som förman vet jag att det är mycket svårt, men historier som denna hjälper mej på vägen. Hoppas även någon annan.
Njut av solen och ha en bra mors dag imorgon.
