Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Delad glädje

5 Dec , 2015, 11.07 Markus

 

Det snackas om att bygga en stor moské i Helsingfors. Man har kunnat läsa att alla inriktningar av islam inte tills vidare varit representerade i diskussionen. Min första tanke var förundran, hur kan de inte komma överens om sådant när de skall bygga en helgedom? De är ju från samma religion.

Sedan insåg att problemet antagligen är lite mera komplicerat än så. Tänk om vi hade samma situation inom den kristna kyrkan? Undrar just hur adventister, mormoner och katoliker skulle bygga en gemensam kyrka. Eller om anabaptister och ordodoxa borde fira gemensam påskmässa? Kunde finnas vissa utmaningar. Kunde gammellestadianer ordna sitt bönemöte direkt efter att regnbågsmässa hållits i samma utrymme?

Vi behöver inte ens gå så långt. På Drumsö har ev.lut kyrkan separata kyrkor för den finska och den svenska församlingen. De finns brevid varann, men är separata byggnader med olika namn. De har samma administration, samma fastighetsskötare och tom. samma (i lagar, förordningar och kyrkomötesbeslut stadfästa) syn på Frälsaren och hans läror, men separata byggnader. Man kunde tro att detta är pga. kronisk utrymmesbrist, men de gånger jag varit är där det inte direkt rusning. Nu skall jag inte ljuga. När Drumsö finska församling inhyste flyktingar och de ordnade en gemensam måltid för flyktingar och öbor var det ca. 600 personer där. Då var det trångt.

Driver jag detta till sin spets? Kanske, men det fråntar inte det faktum att kristna samfund antagligen inte heller skulle ha lätt att bygga gemensamma helgedomar. Formen verkligen tycks frälsa, då det antligen inte skulle räcka med ett vitt rum som har ett altare, bänkar, en orgel och några småspikar på väggen för att hänga upp psalmsiffrorna på.

Det skulle bildas komitéer och stödföreningar som alla drar åt olika håll. Alla vill ha sin unika prägel i kyrkan eftersom de kommer med delfinanciering. Det skulle sluta i ett sammelsurium utan like.

Kanske det trots allt ändå vore enklast med ett vitt rum som har altare, bänkar och småspikar på väggen. Sedan eventuellt en större spik så att varje falang får hänga upp sin version av krucifixet på väggen.

Kvarstår endast problematiken kring tidtabeller. Vilket samfund får använda salen när och hur ofta och hur länge åt gången? Blir andfådd när jag tänker på det. Vi tar det en annan gång.

Rekommenderar att envar förstår att uppskatta de fina och sparsamt använda byggnader som finns tillgängliga.

 

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *