Reklambilagorna just innan farsdag är roliga. De är fyllda av verktyg och böcker om krigshistoria eller biografier av idrottare. En bensinmack föreslog att man skulle dricka farsdagskaffe på deras mack och ge pappa en dunk spolarvätska i present. Hoppas de kör samma kampanj på våren till morsdag.
Som far till barn i dagisålder är det naturligtvis roligt att få självlagade kort och presenter. Barnen på vårt dagis skulle pyssla något som beskriver vad pappan tycker om att göra och jag fick en dator. Tursamt nog inte en flaska eller ett vapen.
Att barnen associerar mej med en dator är både bra och dåligt. Bra för att det, som sagt, inte är en spritflaska eller en kniv men dåligt för att jag tydligen sitter mycket vid datorn. Visst blir det jobbat hemifrån, men datorn gör man så mycket annat också eller så påstår jag i varje fall åt mej själv.
Enligt undersökningar jobbar pappor som mest när barnen är små. Säkert dels därför att det råkar sammafalla med viktiga tider för framtida karriärutveckling, men dels också pga biologi och evolution. Fadern upplever att han måste jobba hårt för att försörja sin familj. Det är hans sätt att delta i helheten. Han kan inte amma men kan se till att det finns mat på bordet och tak över huvud. Så har det säkert varit sedan grottornas tid. Att vi i dagens läge kan skippa bröstamning och båda föräldrar bara mata med napp stryker inte bort generationer av genetisk inkodning.
Jo, jag vet att detta är gammaldags tänk, men om det finns en modersinstinkt så finns det säkert också en fadersinstikt. Den är att försörja familjen och skydda den, skulle jag tro. Ur helhetens perspektiv är den lika viktig som modersrollen, för utan mat och tak förgås alla. I dagens läge kan rollerna naturligtvis vara ombytta eller jämnt fördelade, men helheten kräver en totalt lika stor insats oavsett vem som gör hur mycket av vilka delar.
Av någon konstig anledning blir det många skilsmässor när barnen är små. Kan det ha något att göra med denna fadersinstinkt, dess avsaknad eller att den inte blir bekräftad. Inte vet jag, men kunde vara värd en allvarlig funderare. När barnet är litet blir modern kraftigt bejakad av alla i sin modersroll men hur är det med fadern? Dels är rollen mera oklar, dels har behovet för försörjning i rent absoluta termer minskat. Det är osannolikt att en sabeltandad tiger kommer att hota familjen eller att han måste jaga/fiska mat för att familjen skall överleva. Så länge elräkningen är betald och man orkar hasa sig över gatan till närköpet för att proviantera kommer man långt. Inga hjältedåd, direkt.
Nu har jag tyvärr ingen slutkläm som sammanfattar alla tankar eller kommer med någon fin slutsats. Däremot kan jag berätta att jag inte behöver spolarvätska imorgon, då jag fyllde på i veckan.
Ha en fin farsdag. Om du har några tankar om faderskapet och dess roll, skriv gärna svar nedan.
